Fas nr 2 - Remissfrågan
artikel av Dag Nätterqvist


Efter samtal med handläggaren My Sahlman insände jag till henne ett förslag på några remissinstanser:
Prof Harry Pettersson, prof S Drevemo. Greger Lewenhaupt (tidigare ordförande för Ridfrämjandet, Roland Nilsson Västerås (Ridskolechef) samt Mia Lindgren Växiö (hästuppfödare och tävlingsryttare).

My Sahlman lovade att sända mig de slutliga remissinstanserna. Den skrivelsen  anlände 1998-06-15 och med följande innehåll till remissinstanserna:

 
"Bifogad skrivelse från Dag Nätterqvist har inkommit till Jordbruksverket. Dag Nätterqvist anhåller, att Jordbruksverket med det snaraste vidtar åtgärder för att hindra den för hästarnas hälsa negativa utveckling som pågår inom svensk ridsport. Verket bereder Er härmed möjligheter att inkomma med synpunkter på rubricerad skrivelse. Beakta särskilt de förslag p1-4, sid 3-4, som Dag Nätterqvist presenterar i skrivelsen. Remissvaren ska vara osv". 
Remissinstanser:
Sveriges Veterinärförbund, Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU), Svenska Ridsportförbundet, Svenska Hästavelsförbundet, Sveriges Djurskyddsföreningars Riksförbund (SDR), Sveriges Samfund mot plågsamma Djurförsök, Djurskyddsrådet, Leg vet L Rådberg, Leg vet Harry Pettsrsson, Leg vet Stig Drevemo samt Leg vet Mikael Holmström."


Huvudinnehållet av min skrivelse till Jordbruksverket var mycket tydlig i sin målinriktning: "Avbryt med det snaraste den ridutbildning, som grundar sig på Bo Tibblins bok Ridlära, ty den är den verkliga orsaken till de nu så aktuella skadorna på hästen. Återgå till den klassiska ridkonsten, som förespråkas i bl.a Svenska Arméns Ridinstruktion från 1940 ty den skapar just de hästar dagens ridutövare vill ha - men utan de nu aktuella skadorna."

När jag läste "Djurhälsoenhetens skrivelse till remissinstanserna" blev jag fullt klar över utredarnas inriktning: "Sök fel på Dag Nätterqvists fyra förslag så förfaller hela frågan. Det är ointressant att finna orsakerna till skador. Om de överhuvudtaget existerar." "Man merkt die (?) Absicht und wird verstimmt" stod det i min tyska grammatik.

Genom Djurhälsoenhetens direkta målinriktning av remissinstanserna på mina fyra (4) förslag, vilka endast var att betrakta som "toppen av det isberg vars farligaste del ligger under vattenytan" framgår det mycket tydligt, att utredarna ej förstått (undvikit) huvudfrågan i min skrivelse. Redan vid detta tillfälle ifrågasatte jag inte utredarnas goda vilja - men väl deras kompetens. 

Detta sammantaget, föranledde mig, att 20/6 till alla remissinstanserna (med orientering till Verket) sända ut följande skrivelse: 

 
"Till samtliga remissinstanser

I frågan om utvecklingen inom svensk ridsport. 
Först några ord om varför jag tillskriver Er i denna fråga. I maj behandlades denna fråga av 4 av de nu 11 remissinstanserna ( Svenska Ridsportförbundet, djurskyddsrådet, vet L Rådberg samt vet M Holmström). Dessa 4 instanser ansåg att inga åtgärder behövde vidtagas.  Jordbruksverket ber Er särskilt beakta p 1-4 i min skrivelse. p 1 innebär att dagens sätt att rida och utbilda hästen skall utdömas, då den visat sig ge såväl frambens- som ryggskador och andningsproblem. Denna ridning är en klar återgång till Plinznerskolan och förkastades officiellt i Tyskland 1914 på grund av skadefrekvensen, som främst berodde på att ridsättet var uppbyggt på helt felaktig uppfattning om hästens anatomi. 

Jag har här tagit upp vissa detaljer, som gäller vid dagens ridning. De är tagna ur B Tibblins bok Ridlära och förstärkta med såväl olika videokasetter och av B Tibblin hållna "clinics". B Tibblin är förbundets man i dessa frågor. Här är kanske de 10 viktigaste punkterna när det gäller utbildningen. (Likhten med Plinznerskolans anatomiska uppfattning och slutsatser är total). 

1.  Många av ryggens långa och kraftiga muskler gå fram över halsen och fäster i nacken. (osant)
2.  Eftersom hals- och ryggmuskulatur står i direkt förbindelse med varandra kan hästen med halsen påverka kroppen i övrigt exvis höja ryggen. (Osant. Kan endast ske om hela hästen är i luften. Ryggen kan dock aldrig höjas eller sänkas genom dess muskler)
3. Att eftergiften i nacken är en följd av en eftergift i bakbenen. (Fel)
4. Att vid samling drar bukens muskulatur bäckenet närmare bröstbenet och då kommer ryggen att höjas. Bakdelen kommer då att sänkas och hästen kommer att trampa närmare tyngdpunkten. ( osant)
5. Dessa fyra "fakta" (1,2,3,4,) är upphovet till myten om den unika "muskelringen", som skapar myten om en "arbetsform" (arbetsställning). (Felaktig slutsats. Då den skapats av så många felaktigheter blir den verkligen unik.).
6. I denna "arbetsform" (arbetsställning) skall hästen arbetas för att "muskla upp sig" för att lättare bära ryttaren och för att orka utföra de rörelser som senare kommer att krävas. Ryggmusklerna kommer att "dras ut" och därigenom höja sadeln med ryttaren ifrån skelettet och därigenom skydda tornutskotten. (sagan om hängmattan) Hästen får i denna arbetsform gå med nosen klart bakom lodplanet genom ögat.  (Fel och en mycket dålig slutsats. Är, om möjligt, den största boven i dramat).
7.  Att det finns en remontform. (Fel  Se p 6) 
8. Att hästen även vid uppvärmningen skall gå i "rätt form". (Fel)
9. Hästen skall "tänka" framåt - nedåt. (Fel)
10. Även i den mycket låga formen skall hästen gå på tygeln. D.v.s. "Gå såväl bakom handen som under tygeln." (Detta är ett mycket gravt Fel).

Att utbilda och rida enligt dessa 10 punkter skapar förutsättningar för, och ger frambens-, ryggskador och andningsproblem . Detta har varit allmänt känt i över hundra år. DET ÄR DETTA SOM HELA FRÅGAN GÄLLER
  A  Den oskolade tror på detta och behöver en gramantygel.
  B  Den skolade som är utbildad i klassisk ridning, exvis enligt Svenska Arméns Ridinstruktion 1940, inser att dessa punkter är fel och förkastar gramantygeln. 

Den, som kan och förstår hur man dresserar djur och förstår felaktigheterna i ovanstående 10 punkter har möjlighet att utbilda sin häst så att den rör sig på det sätt TR bestämmer. Den skolade och kunnige ser genast att vissa viktiga anatomiska detaljer är direkt felaktiga. Många "slutsatser" likaså. Detta leder obönhörligt till tidigare nämnda skador. Detta är orsaken till att jag genom p 1 begär en återgång till ridning enligt den klassiska skolan, som beskrives i bl.a. Svenska Armèns Ridinstruktion från 1940. Denna är en sammanfattning av världens samlade erfarenhet av ridning, I över 100 år; utprovad på miljontals hästar och uppbyggd på det senaste rönen inom hästens anatomi. Om detta behövs ingen ytterligare forskning. För att förstå detta krävs endast kunskap. Jag rekommenderar detaljstudium av min artikelserie "Den naturliga vägen till Harmoni" (särskilt art 2-4 ) som är bil 3 i min skrivelse till Jordbruksverket.

 Trots att hästen med alla sannolikhet plågas av dessa genom felaktig ridning orsakade skador har jag ej benämnt detta som djurplågeri. Detta ord har jag endast använt vid ett tillfälle och då  i följande sammanhang:

"Det som visas innan en dressyrtävling d.v.s. förberedelsearbetet, vilket ofta sker några timmar innan klassens början är ofta rent skrämmande. Där ser man ofta hästar, även unghästar, försedda med gramantyglar som drar ner hästens nos till bringan, i timmar bringas till uttröttning för säkerställandet av den fullständiga eftergivenheten; den s.k. "Rollkuren"(se bif foton bil 4). Detta är en ren form av grovt djurplågeri, som åses av både domare, ledning och av Jordbruksverkets utsedda veterinärer ; helt utan åtgärd. Detta hade aldrig tidigare kunnat äga rum och borde aldrig få förekomma. Det är en skam för ridsporten att sådant kan tillåtas. Jag som yrkesman vet vad det innebär för en häst och att detta måste vara ett klart brott mot djurskyddslagen". 

Jag vidhåller än i dag att detta sätt att behandla en häst, ständigt är djurplågeri. Jag förutsätter verkligen att Ni studerar videofilmen, som visar hur gramantygeln användes för att utbilda hästar. I detta fall dressyrhästar. Används även vid utbildning av hoppehästar. Studera filmen i detalj. Se hur hästens huvud och hals medelst "taljor och block" tvingas in i en för en häst helt onaturlig ställning. Se på hästens öronspel och hela uttrycket på hästen. Se hur den förgäves försöker göra sig fri. Denna behandling pågår tills hästen inte gör en antydan till att själv föra sitt huvud och hals till en naturlig ställning. Det kan ta en timme, två timmar, tre timmar det pågår tills hästen är helt apatisk. Detta sker ett antal dagar ofta fler gånger om dagen. Observera att när detta sker är alltid tredje eller fjärde halskotan högst. Detta är viktigt att notera. Gramantyglarna är alltid med. Så fort hästen visar tecken på självständighet så sätter h-e igång. I samband med dressyrtävlingarna måste åskådaren vara uppe tidigt och på rätt plats.

 Det man ser när gramantygeln användes är inte en form av dressyr. Det är en form av tortyr, där man med våld och hjälpmedel bryter ner hästens såväl fysiska som psykiska motståndskraft. Detta görs på vildhästar och andra vilddjur som man skall "tämja". Det var tidigare samma sak med hundar där man använde "tagghalsband", elektriskt halsband och påken vid dressyr. Det är samma sak som banderillos, picadorer och matadoren gör för att få tjuren så mör att han ställer sig för att mottaga dödsstöten. Att tro att kvinnor inte är så hårda och okänsliga som män vid detta är nog närmast ett önsketänkande.

Veterinär L Rådberg säger att "det handlar om extremfall". Vad vet han och övriga medlemmar av djurskyddsrådet om detta? Jag, med mitt nät av observatörer, konstaterar att dessa "extremfall" sker överallt där det förekommer tävlingsryttare och särskilt elitryttare med sina elever. Det märkliga med dessa extremfall är, att de förekommer dagligen.. Att de mycket ofta förekommer på Strömsholm, på Flyinge, vid Hogsta. I stort sett överallt där det finns tävlingsryttare (med sina unga idoler). Vad sker med hästarna om dessa vardagliga "extrema" hästknäckarfasoner utföres av mindre skickliga ryttare? Varför är ofta dessa "elitryttares" elever företrädare för dessa "extremfall"? Detta kan ej tolereras när det gäller att dressera tamdjur för människors lek.

 Jag är under en livstid utbildad att behandla hästen på ett värdigt sätt och ständigt ha hästens bästa för ögonen och har under hela min aktiva tid som officer försökt lära människor samma sak. Det som idag sker med gramantygelns hjälp kan aldrig försvaras om man är djurvän och hästkarl. Se videofilmen om gramantygelns användning! Till Er travesterar jag J Kennedys ord: "Fråga inte vad hästen skall göra för Er utan fråga Er vad Ni kan göra för hästen". 

Törnbotten 20/6 1998
Dag Nätterqvist VBF och GSR

PS Som en naturlig följd av allt ovan bör unghästen ej få tävlas under ryttare innan den fyllt 5 år. DS 

Min adr Törnbotten , 386 90 Färjestaden Tel 0485/35222 "


Alla berörda parter, Djurhälsoenheten samt samtliga remissinstanser borde nu haft god tid att studera Bo Tibblins bok Ridlära och med hjälp av mina skrivelser själva komma till insikt om varför ridning efter denna "ridlära" är orsaken till de skador, som så kraftigt ökat. 

Efter 9 månader , i mars 1999, mottog jag remissvaren från My Sahlman, vilket föranledde mig att till Jordbruksverket insända en skrivelse:

 
"Till Jordbruksverket.

Dag Nätterqvist med yttrande över de olika remissvaren.

Efter att ha läst alla remissvaren framgår klart att dessa kan indelas i två (2) grupperingar:

1. De som i första hand representerar hästens intressen
  Sveriges djurskyddsföreningars Riksförbund 
  Prof Harry Pettersson 
  Prof S Drevemo
  Department of Animal Environment and Health 

2. De som främst se till marknadens, egna och dagens dressyrryttares intressen
  Svenska Ridsportförbundet
  Sveriges Veterinärförbund
  Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök.
  Sveriges lantbruksuniversitet , Hippologenheten

Jag tar de fyra frågorna i omvänd ordning.

En saklig debatt i dessa frågor förordas av samtliga remissinstanser utom Ridsportförbundet. Ridsportförbundet vägrar att höra några andras synpunkter än E Lettes och B Tibblins. Under ett par år är censur införd. Jag har sänt Ridsportförbundets styrelse en skrivelse i detta . (bifogas). Min skrivelse till Jordbruksverket är ett resultat av denna censur. 

Att hästar under 5 år ej ska tävla i hoppning understöds av samtliga grupper, vissa mer vagt. Att tävla unghästar i hoppning är ett typiskt marknadskrav, som kan gå ut över hästarna och det är detta som inte ska få ske. Ansvariga i en dylik fråga måste ha tillräckligt kurage för att tordas sätta sig mot marknadens krav. De måste även besitta erfarenhet, kunnighet och omdöme att de ej gå mot tidigare erfarenheter och tidigare forskning i ett sådant känsligt ämne - innan ny forskning kan bevisa de nya idéernas ofarlighet för hästen. En av Förbundets män i denna fråga yttrade: "Om 10 år kan vi se om hästarna tog skada". Denna inställning från Ridsportförbundet är såväl skrämmande som oacceptabel. Sveriges djurskyddsföreningars Riksförbund är den enda remissinstans som tydligt säger ifrån.

Beträffande "hjälptygel" hävda vissa instanser, att det kan vara bra att ha en tygel som hindrar hästen att "slå upp" huvudet. Denna uppfattning stöds helt av mig. 

Alla instanser (som behandlat frågan) anser, att det är felaktigt och skadligt och därför oacceptabelt, att ha en hjälptygel, som "drar ned" hästens huvud och hals i en onaturlig ställning. Sveriges djurskyddsföreningars Riksförbund hänvisar till Alios Podhajskys beskrivning, som lyder "Ett sådant hjälpmedel i den okunniges hand är lika farligt som en rakkniv i apans hand". Detta kan jämföras med Veterinärförbundet som skriver att det kan vara "ett elegant hjälpmedel". Alla instanser är negativa till gramntygelns användning som exemplifierades i video med David Hunt

Det var ju inte vem som helst som var hitplockad för att lära ut dressyrridningens verkliga finesser. Det var den i den nya ridningen internationellt erkände dressyrryttaren och dressyrtränaren, David Hunt som skulle lära våra dressyrryttare hur de ska träna och förbereda sina dressyrhästar. Att de ansvariga inom Ridsportförbundet och Veterinärförbundet, ha mage att hävda, att detta felaktiga sätt att handha gramantygeln tillhör undantagen och att detta sätt att rida ej används felaktigt av de skickliga ryttarna är både naivt och löjligt. Det är lika sant, som att påstå, att alla bilister respektera gällande hastighetsbestämmelser. Jag hänvisar till min huvudskrivelse till Jordbruksverket.

Min begäran att denna form av gramantygel ska förbjudas, är orsakad av alla unga oerfarna ryttare tar efter de som fått mest priser. Det är många tusen hästar, som dagligen plågas av denna behandling. Jag kan inte förstå, att ett förbud i detta avseende kan ifrågasättas. Det finns ju andra hjälptyglar som inte ha dessa negativa effekter. Min framställan borde höjas till skyarna av alla skickliga ryttare och motarbetas av de oskickliga. Den som talar emot ett sådant förbud bevisar endast sin okunnighet och bristande känsla för sin häst. Med tanke på Jordbruksverkets visade goda omdöme på motsvarande bestämmelser, som har gällt hunden - är jag i detta fall lugn.

Den kanske viktigaste frågan gäller, att hästen vid all systematisk ridning ska ha nacken högst och nosen framför lodplanet genom ögat och att systematisk ridning där nacken ej är höst och där nosen är bakom ska rubriceras som felaktigt och ska stävjas osv.

Att hästen ska gå med nacken högst sätter sig ingen emot. Prof H Pettersson har av välrenommerad domare hört, att häst som ej tävlas i rätt form får låga poäng. Han ifrågasätter inte att detta gäller vid all ridning.

Prof S Drevemo understödjer till 100% allt vad jag framfört i min artikelserie "Den naturliga vägen till harmoni" som till fullo underbygger Svenska Arméns Ridinstruktion och TRs betsämmelser och slår därmed undan benen på Svenska Ridsportförbundets allmänna prat om att dagens ridning inte är skadlig för hästen. Även Sveriges djurskyddsföreningars Riksförbund hänvisar till Svenska Arméns Ridinstruktion. 

Ridsportförbundet anser helt naturligt, att den ridning det ansvarar för bedrivs på ett riktigt sätt. E Lettes försök att rädda sig själv är typiskt. En mängd klyschor utan något som helst värde i detta sammanhang. Motsatsen till vad han säger kan bevisas genom filmstudier. Forskaren M Holmströms påstående att "samling inte är nackberoende" kan ju närmast ses som ett skämt. Ridsportförbundet framför bara påståenden om sin oskuld. Patetiskt!

Sveriges Veterinärförbunds remissvar kräver särskild genomgång. Man hade kunnat vänta sig att detta Förbund åtminstone hade haft det goda omdömet att låta någon läskunnig läsa igenom min skrivelse. Var har jag "beskrivit hela ridsporten som ett djurplågeri"? Att jag skulle företräda hoppesporten i detta sammanhang är även det gripet ur luften!!

Disponerar inte Veterinärförbundet någon gällande  litteratur om hästens olika musklers funktioner och aktiviteter för hästens rörelser under olika ridmoment? Om inte - läs min artikelserie "Den naturliga vägen till Harmoni" .

Veterinärförbundet påstår att mina artiklar (artikelserie) ej bygger på någon vetenskapligt dokumenterad forskning. Om detta vill jag inte orda i detta sammanhang. Jag har endast använt mig av den förnämsta veterinärmedicinska litteratur, som är ett resultat av veterinär forskning och som användes vid utbildning av veterinärer. Jag har av detta dragit samma slutsatser, som hävdas av författarna till Svenska Arméns Ridinstruktion och till TR. De ha uttryckt denna uppfattning i Reglementen. 

Jag är måhända den förste, som i skrift uttrycker det den "anatomiska vägen" och bestyrker härigenom riktigheten av detta sätt att rida för hästens både hälsa och ridbarhet. Det nya i min artikelserie är min uppfattning om buk- och filétmuskulaturens olika uppgifter vid ländryggens och bäckenbenets rörelse (art 2). Vidare belyser och bestyrker jag även "sträckmuskelkedjans" , (från bakhoven till nosen , art 3), arbete - även detta för hästens både hälsa och ridbarhet. Om mitt arbete kallas för forskning eller inte är fullständigt likgiltigt i detta sammanhang så länge riktigheten av dessa mina "nyheter" bestyrks till 100% av Prof S Drevemo.

Det vore mer på sin plats om Förbundet innan de yttra sig, först läser vad jag skrivit och därefter vederlägger mina uppgifter. Veterinärförbundet framför (kräver) genomgående, att inget kan anses rätt, som inte är underbyggt och bevisat genom forskning. 

Jag vore då mycket tacksam, om de ansvariga inom Veterinärförbundet upplyser mig och Omvärlden om, vilken vetenskaplig dokumenterad forskning som ligger till grund för dagens ridning , som beskrivs i B Tibblins bok, Ridlära, och som bygger på den amerikanska veterinären Deb Bennetts uppfattning om en hästas anatomi? Ett ställningstagande i detta avseende vore av största betydelse då detta är själva kärnfrågan.

Kärnfrågan är ju om ridningen ska utföras enligt Svenska Arméns Ridinstruktions och TRs idéer och bestämmelser (Se ovan läs min artikelserie och art bil 3) - eller om den ska utföras enligt de idéer som beskrivs i B Tibblins bok Ridlära med alla dess oerhört viktiga anatomiska felaktigheter och därav felaktiga slutsatser, som därigenom ge de skador jag påstår och som prof H Pettersson konstaterar. Han tror, att hästen rids med nacken högst vid all ridning och att den låga ställningen bestraffas. Han har av välrenommerad domare hört, att häst som ej tävlas i rätt form får låga poäng.

Trav- och kapplöpningstränare kan nog genom praktisk erfarenhet svara på hur hästen under arbetet ska hålla huvudet för att tillföra kroppen syre.

Hippologenhetens svar är närmast en redovisning - utan svar. Jag säger som Mark Twain: "Det finns tre sorters lögner. Lögn, Förbannad lögn och statistik. Svaret borde belyst : Dödsorsaker? Antal frambensskador? Antal ryggskador? 

Om Veterinärförbundets remissvar är en produkt av den gemensamma veterinärkårens uppfattning så beklagar jag först hästen och därefter veterinärkårens låga standard. 

Sveriges djurskyddsföreningars Riksförbund har på ett klokt, kunnigt förståeligt och ansvarsfullt sätt framfört sina synpunkter. De ha träffat "huvudet på spiken" på ett sätt som jag tror hela svenska folket både begriper och ställer sig bakom. Både hästarna och jag tackar och applåderar. "Dela med Er av Ert överflöd till dem. som behöva men intet äga".

Jag bifogar tre bilagor "Militära ridinstruktioner och TR bygger på praktisk forskning". Denna artikel har bl.a. varit införd på min Hemsida , som från sept haft 15.300 besökare, vilka alla med stor hunger vänta på Jordbruksverkets ställningstagande i denna första rond. MVH

Törnbotten 1999-03-08
Dag Nätterqvist VBF  GSR

Bil 1  Skrivelse till Svenska Ridsportförbundets styrelse 
Bil 2 Till samtliga remissinstanser
Bil 3  "Militära ridinstruktioner bygger på praktisk forskning".
(Bil 3  har varit ute på min Hemsida - adr: http://user.tninet.se/~vby441n , som från aug -98 till i dag haft 15 500 besökare. Jag avser att även lägga ut bil 1 och 2)


Idag - när jag vet mer och blivit klokare - skulle  jag vilja ändra min indelning av de två (2) huvudgrupperingarna  i skrivelsen början, så att i grupp nr1 ingår: Prof Harry Pettersson, SDR och Nordiska samfundet mot plågsamma Djurförsök och i grupp nr 2 ingår alla de övriga. Det framgår,  att Sveriges Djurskyddsföreningars Riksförbund (SDR) och Nordiska Samfundet mot Plågsamma Djurförsök har läst igenom mina skrivelser och Bo Tibblins bok Ridlära - tänkt - och svarat. (De ha även understött de fyra (4) förslag, som jag framlagt). 

Det framgår dock tydligt, att ingen remissinstans har behandlat och ifrågasatt den ridning som förordas i Bo Tibblins bok. Ingen - ej ens de veterinärer, som nu är inkopplade i ärendet - har tydligen , trots alla mina skrivelser och påpekanden,  upptäckt skillnaden mellan en riktig häst och den häst, som framställs i Bo Tibblins bok Ridlära. Ingen ha insett de kintetiska och fysiologiska felaktigheter, som där framförs och som är orsaken till de skador som påtalats. 

Detta innebär att alla remissinstanserna godta en ridning, som helt strider mot de anatomiska och fysiologiska lagar, på vilka all kinetik bygger och därigenom även bryter mot hästens mentalitet. För att inse detta torde ingen forskning krävas. Endast viss skolning och anständighet! Att veterinärer ej reagera mot detta är - enligt min enkla uppfattning - skrämmande. 

De veterinärer, som yttrat sig i detta sammanhang verka ha en sak gemensamt; de kräver veterinär forskning som ersättning för veterinär kunskap - parat med skolning och "hjärnarbetet". Men ..?

Jag har tillsänt utredaren My Sahlman ytterligare skrivelser för, att innan deras beslut fattas - om möjligt - förtydliga vad hela frågan gäller. (Min skrivelse till Svenska Ridsportförbundet, artiklarna "Avsikten med forskning osv" samt "Istadighet". Alla skrivelserna finns på min Hemsida).

Detta är slutet på fas 2. 

Likheten med de händelser som beseglade Titanics undergång och "tunnelbygget genom Hallandsåsen ligger nu snubblande nära.

I fas nr 3 ska vi konstatera om Jordbruksverket kan undvika en liknade katastrof  för rid hästen - och i så fall HUR?

 


Copyright: Dag Nätterqvist 1999
Till startsidan

Webdesign:  Susanne Elfström, som också har gjort videon Motivera din häst