eller 

"Klassisk ridkonst är den utbildningsmetodik, som på naturlig väg och med hänsyn till hästens anatomi och mentalitet  eftersträvar fulländad harmoni mellan ryttare och häst"  
 

Jag har  som kavalleriofficer blivit uppfostrad och utbildad i  en anda, som främst ställde kravet, att all ridning och utbildning av hästar skall syfta till nollvisionen i avseende på hästens kroppsliga och mentala hälsa. 

Den största motståndaren till detta är den s.k. marknaden, vilken är den faktor som av smarta personer byggts upp "för vissa människors bröd och överflöd  till  hästens onödigt tidiga och snöda död".  

Jag har av en läsare fått lite "på moppe" för att jag blundat för hopperyttarnas oftast mycket dåliga behandling av sina hästar samt att det även vid western-ridning används såväl inspänningstyglar och ridsätt, som är mer våldsbetonat än den vackra  beteckningen "horsemanship" låter framskina.  

En av mina läsare skriver:  
Jag tycker det du tar upp är intressant, och det är som du säger - det finns "två" skolor. Jag  var i Texas i somras och såg en hel del av den mest utbredda westernridningen som är så långt ifrån horsemanship man kan komma. 
Skarpa bett, vassa sporrar, inspänningstyglar mm. Ungdomar som rider som jehun utan någon skolning alls. Det är billigt att skaffa häst och hålla häst i Texas, vilket leder till att man skaffar häst INNAN man lärt sig vad en häst är och hur man ska ta hand om den, än mindre rida den. 
Jag tycker att man i Sverige i huvudsak "importerat" den westernridning som är mest horsemanship och som härstammar från hästkarlar som Tom Dorrance, Buck Brannaman mfl. 
Westernridning är inte detsamma som horsemanship i USA. Mycket av Westernridningen kallas  horsemanship i Sverige; det har bara blivit så. Skillnaden mellan djurplågeriet i westernridningen och djurplågeriet i dressyrridningen är, att det sistnämnda är så sanktionerat och allmänt accepterat att det därför är i större behov av att ifrågasättas. 

En annan läsare: 
"Om Du ändå är intresserad  av Western så leta efter den gamla  Californiastilen, den som i dag användes. Texas-stilen är bara en enda stor brist på ridning." 
Jag har personligen endast följt en av de många från USA importerade tränare som bedriver utbildning i något som kallas för "horsemanship"; nämligen Craig Stevens under hans Stenbrosejour. Läs om detta i artikeln "När våldet slutar måste konsten ta vid" 

Det borde vara ett renlighets- och anständighetskrav att alla grenledare (och importörer) skall vara ansvariga för, att nollvisionen genomförs och bibehålles inom deras ansvarsområden. Eller ??  Eftersom det är dessa personer, som infört plågomedlen vore detta måhända som  att "göra  bocken till trädgårdsmästare och tro på under". Ett engelskt godsägarknep är att göra den störste tjuvskytten till jaktvårdare, ty denne  kan alla knep. Ge dem ansvaret och se vilket talesätt som passar. 

Det vore naivt att tro, att Ridsportförbundets ledning skulle betvivla sina egna grenledares kompetens. Speciellt inte när dessa är juridiskt utbildade och specialutbildade för att finna kryphål i såväl lagar som bestämmelser. Riktigheten av detta mitt påstående ha vi redan sett.

Jag  kräver "nollvisionen":  
"Aldrig  onödig kroppslig skada. Aldrig någon mental skada. Aldrig våld." 

Törnbotten 1998-11-23 
Dag Nätterqvist    VBF     GSR