Nerver
Man ska ha tävlingsnerver. Det ska pirra i maggropen; annars är man inte tillräckligt koncentrerad på uppgiften. Det viktiga är att ha nerverna under kontroll. Mitt råd är : "Stäng ut omvärlden. Koncentrera Er på uppgiften. Håll "nyllet i noll" och besök toaletten i tid. Onödigt pladder visar ofta tecken på tävlingsnerver och kan vara en annan persons "säkerhetsventil."
Vid hoppning kan det finnas hinder, som påverkar ryttaren negativt - vederbörande spänner sig både andligt och muskulärt - vilket hästen omedelbart känner och blir negativt påverkad. Jag gjorde till en vana, såväl under träning som tävling , att när jag såg. att avståndet inte stämde,  högt säga: "Nu får Du det svårt gosse (fröken)". Aldrig alkohol i samband med sport och tävling.

Anmälan och klass
Anmälningar ska vara tydligt utskrivna och med avgift vara inne i tid. Anmäl ung hästen i de lägsta klasserna. Unghästen ska inte visa hur duktig han är. Han ska få upptäcka hur ofarligt allt är. Jag råder den unge ryttaren och till ryttare med ung häst, att inte gå upp i högre klass innan hästen genomfört omkring 5 problemfria hoppningar i lägre klass. När ryttaren har gått upp "ett pinnhål" - gå då i nästa hoppning gärna tillbaka till den föregående höjden. Allt för att den unga hästen ska tycka, att hoppning på ny plats ej är behäftat med obehag.

Hur många klasser/dag?
Detta är beroende på hästen. Kondition? Hopplust? Möjligheter för att på tävlingsplatsen bereda hästen vila och avslappning mellan klasserna? Hur betedde sig hästen i den första klassen? En hoppning på förmiddagen och en på eftermiddagen om hästen kan beredas bra vila mellan klasserna. I svårare klasser endast en per dag. Har unghästen gått dåligt i första klassen; åk hem och rätta till grundfelet! Har unghästen gått bra; åk hem och var nöjd.
Vid tävling går allt ut på, att hästen ej får utsättas för onödigt obehag. 

Gällande rutiner för tävling

Sista träningshoppningen 
Jag vill , att den sista kontrollhoppningen ska göras två dagar innan tävlingen. Går hoppningen bra blir nästa dag promenad och dagen därpå lätt dressyrarbete. Går hoppningen dåligt hoppa även dagen efter - men på mycket små hinder för att hästen ska lyckas och återfå självförtroende. Nästa dag - promenad. Tävlar hästen varje veckoslut bör veckan anslås till promenad, vila och lätt dressyrarbetet men  ingen hoppning. Har det gått dåligt en helg - ersätt då nästa helgs tävlande  med träningshoppning - hemma. 

Transport
Klä på hästen rätt utrustning. Starta i tid. Tänk på att då och då stanna så att hästen kan "stalla" (vackert ord för pissa). De flesta hästar gör icke detta under åkning. Vissa hästar måste man t.o.m. ta ut och leda. Ta med extra rep. Kör lugnt - särskilt i svängar.

Vid framkomsten
Innan urlastning ta reda på var hästen ska stå och förbered platsen. Lasta ur, klä av och led hästen i c:a 10 min; gärna förbi framhoppningsplatsen och tävlingsbanan. Hästen ska acklimatiseras; inte endast med ögonen utan även med lukten och hörseln. Detta är viktigt.

Tävlingsdagen 
Fodra i tid. Ska Din häst starta tidigt - ge halva ransonen på morgonen och den andra halvan efter klassen (morgonträningen?). Du måste i förväg provat Dig fram till när och hur Din häst ska "hoppas fram". Vissa hetsiga, men erfarna hästar, kan må bra av att förberedas och hoppas fram direkt på morgonen. De verka då tro, att arbetet är över och kopplar av och både äter och dricker och vilar någon timme - exvis när ryttaren går banan och gör vad som nu brukar göras. När det blir tid, kan det räcka med lite uppvärmning och ett par småhinder innan ekipaget ska in på banan.

Banstudium
Innan ryttaren går in på banan, bör vederbörande ha lärt sig bansträckningen genom att studera banskissen. När ryttaren går banan ska han (hon) få svar på följande frågor:
1. Bästa vägen och hur är marken där?
2. Hur uppfattar hästen hindret när han går mot det? Flimrar bommarna? Hur står solen och hur faller skuggorna när jag ska rida? Finns det något hinder, som jag vet min häst är tveksam för?
3. Hur är avstånden i kombinationerna och mellan hindren - om detta avstånd är under 20m?
4. I vilken riktning "drar" hästarna? I förhållande till dragriktningen: Hur står koppelräcken? Längdhindren? Kombinationer? Dragriktningen kan underlätta eller försvåra.
5. Var ligger "3-galoppsavståndet" för hindren?
6. Kommer min häst att tycka att banan är mastig? Då måste han vara väl "framme", vilket kräver att han på framhoppningen får hoppa inbjudande hinder. Tycker han att banan är enkel kan det vara lämpligt att han på framhoppningen "luras" att slå i övningshindren.

När man gått banan och studerat dessa detaljer och tänkt igenom problemen kan det vara lämpligt att med ryggen mot banan, under kontroll av en kamrat, i DETALJ redogöra för bansträckningen och hur de olika hindren se ut och alla detaljer ryttaren måste iaktta.

Jag vill beröra banstudiet lite noggrannare. 

Bästa vägen
Gå exakt den väg, som ger bästa möjligheten att rida mot hindren i idealtempo. Ju noggrannare man rider, desto lydigare blir hästen, vilket gratis ger bättre språng. Ju kraftfullare och tydligare ryttaren tar igenom hjälperna på det långa avståndet från hindret - desto finare hjälper kan han ge vidd hindret. Varje galoppslag tar ungefär en halv sekund. Det gäller att tjäna tid genom att inte rida onödigt lång väg. Efter sista hindret till mål - högsta fart.

Hur uppfattar hästen hindret?
När hästen kommer in på banan ser hästen bara en vägg av hinder. Det är skälet till varför ryttaren innan start ska använda tiden till att låta hästen upptäcka bortre delen av banan. Hur ser hindret ut på 3 galoppstegs avstånd? Ibland kan ett hinder på långt håll se ut som ett koppelräck - först på närmre håll, ser man att det är ett längdhinder. Ibland kan det vara behövligt att innan en sådan"fixeringsbild", i god tid ge hästen ett litet spöslag i rumpan, för att få honom lite extra "på hugget". Mot sådana hinder ska ryttaren inte kräva, att hästen ska gå fort - hästen ska drivas beslutsamt och starkt vara på tygeln, vilket ofta resulterar i ett flott avsprång,. Antingen river eller klarar hästen hindret. Spöslaget i rumpan ska inte komma när hästen har börjat stanna. Det ska vara preventivt och ges innan hästen kommer på tanken att stanna. 

Avstånden
Är avstånden mellan enkla hinder mer än 20 meter är allt enkelt - Halvhalt och anridning från 3 -4 galoppslag. Är avståndet under 20meter blir det lite knivigare. Då gäller det att redan i luften (landningen) på det föregående hindret känna om jag ska ta halvhalt i landningen och därefter rida eller om jag ska sitta still. Detta innebär i praktiken , att ridningen på det som jag kallar för det "förgående hindret" måste planläggas noga. Det är sådana detaljer i hinderhoppning, som skapat uttrycket :"Som man bäddar - får man ligga". Avstånden i kombinationen bestämmer anridningstempot. Ju längre avstånd desto högre anridningstempo. När ryttaren rider mot a) ska han de sista galoppsprången tänka mot b) och framför detta ska han tänka mot c) och därefter rida mot en punkt bortom c).

Dragriktning
På alla hoppebanor bjuder alla hästar bäst i en viss riktning. Det är i regel i riktning mot "insläppet". Kan även vara mot en plats där många hästar uppehåller sig. Åt det hållet dras hästen, som järnfilsspånet dras mot magneten. I en unghästklass bör alla längdhinder, kombinationer, vattengravar och "konstiga"hinder ridas mot magneten och koppelräck i motsatt riktning. När klassen ska försvåras - gäller motsatsen. Vid passerandet av insläpper kan det vara klokt, att ha spöet i den yttre handen, för att vid behov användas mot yttre bogen.

3-galoppstegsavståndet
Det kan vara praktiskt att stega ut och lära sig detta avstånd för de hinder, som ryttaren bedömer vara besvärliga. Det är lätt att på en liten bana bedöma avståndet för kort och på en stor bana för långt. 

Framhoppningen
Framhoppningsbanan är den plats där ryttaren ska värma upp och provhoppa sin häst för att känna att hästen är frisk och är som han "ska vara". Efter framhoppningen ska hästen hårvarm och självsäker skritta in på banan. Att komma in på banan med en genomsvettig och uppjagad häst och visar att ryttare har misslyckats. Vissa ryttare verkar använda framhoppningsbanan som en utbildningsplats.

Jag tycker att unghästar ska förberedas, så att de "lyckas". Innan Du ska starta bör Du om möjligt ha studerat några tidigare ekipage. Titta inte på hur de rida, ty då blir Du antingen övermodig eller får Du mindervärdighetskomplex. Bägge lika farliga. Enbart titta på hästarna och se om dessa visa oro för några speciella hinder. Du vet då, att dessa hinder verka vara speciella för hästen och kräva måhända en liten "väckare". 

Inne på banan
Stå beredd vid insläppet och rid in så snart det är tillåtet. Skritta in, fatta galopp och galoppera till banans bortre del, bryt av och hälsa. Bedöm tiden , se på startern när denne höjer flaggen. Ska Du starta i höger varv - ta en galopp i vänster varv. Gå över i rätt varv och starta. Passera startlinjen med rätt tygelfattning och i idealtempot.

Efter ritten
Efter ritten ska Du, oavsett hur hästen har löst uppgiften, lämna banan med glad uppsyn, klappande och lågmält berömma Din häst. Har det inte gått så bra - lider Dina vänner med Dig. Ser Du sur ut säger (tycker) Dina motståndare "Där fick han (hon)"! Har det inte gått så bra och Du ändå ser glad ut och klappar hästen, så säger publiken" Det där var en riktig sportsman. Det är tydligen ovanligt att det går så illa." Högljutt skrik och stora gester för att det går bra, pockar bara på uppmärksamhet och verkar lite naivt. Rid ut, sitt av, lossa på gjorden, visitera och klappa om hästen. Därefter kan ev lämna över den till medhjälpare. 

Erfarenheter 
Efter tävlingen skriv ner alla fel hästen gjort. Nedslag på fram? Bak? Efter höger eller vänstersväng? Bryter ut till höger eller vänster? Stannar på vilken typ av hinder? Särskilda iakttagelser. Gör man detta ständigt och är noggrann ser ryttaren snart de tendenser, som behöver rättas till. 

Lycka till!