"Jag tror, jag tror, sa käringen när hon sjönk"
Artikel av Dag Nätterqvist   
 
"Jag tror, jag tror sa käringen när hon sjönk." 
Detta uttryck av  sagoskrivarna  Asbjörnsen och Moe passar bra in på många ridutövare. Det enda jag vänder mig mot är, att det skulle vara typiskt att huvudpersonen vid detta tillfälle är en kvinna. Situationen är typisk för alla "besserwissertyper", till vilka jag tyvärr får sälla mig. Jag har personligen genomgått alla de faser av "kunnande och troende", som besjälar alla dagens utövare, som ha och även framför de uppfattningar, som jag nu så starkt bekämpar. Jag vet, vilka tankar som  ligger  bakom deras påståenden - men  jag vet även de fel, som vidlåder  dessa. Detta är  samma förhållande  som gör, att godsägaren alltid söker städsla  traktens största tjuvskytt till att bli jaktvårdare.  Det som fick mig att tänka om är ett för långt kapitel för att tas upp i detta sammanhang.  

Hästens mentalitet är ju  ett abstrakt begrepp. De olika detaljer, som bilda  hästens mentalitet, vilket  jag redogjorde för i artikeln om hästens mentalitet, ge sammantagna en ganska konkret bild  av orsaken, till de varierande beteenden, som  olika hästar kan visa  när de ställs inför samma situation (problem). 

För den skolade, kunnige och erfarne utbildaren blir då  ridningens alla tre grundstenar konkreta. Detta måste  vara ett krav, då all ridning och utbildning endast kan byggas  på kunskap  om  hur saker skall göras och varför. Vid utförandet tillkommer känsla. 
De, som i likhet med käringen i överskriften, endast bygger ridningen på att tro i dessa viktiga avseenden - sjunker i likhet med käringen - sprattlande och skrikande  till bottnen i okunnighetens djupa och svarta moras. I detta moras träffas de flesta av dagens dressyrryttare och domare, vilka ej är kunniga nog att förstå vad TR säger - utan har valt att genom 
tro söka tyda vad TR menar.  

Allt det, som är skrivet på denna min hemsida, är orsakat av mina negativa reaktioner uppkomna av den ridning jag ser utföras inte minst på dressyrbanan och som skall tjäna som förebild för resultatet av en perfekt utbildning och träning av hästen. Eftersom det endast rör sig om några små detaljer,  kan det för  människor,  som ej utsätts för något liknande, verka  vara "Mycket väsen för ingenting". Måhända hästen  har en annan uppfattning. Men  schlagern ljöd: "Det är dom små , små detaljerna som gör´et" 

Många  tävlingsryttare, inte minst inom dressyrsporten, upplyser omvärlden med stora ord, hur mycket de älska sina hästar. De plockar stenar från ridbanan, de filtar hästen, de slå  aldrig sina hästar. De t.o.m. avbryter tävlingar med hänvisning till,  att marken är så dålig att hästen kan halka och skada sig - de älska sina hästar. Jag  frågar: " - Är det hästens lidande vid skada  som vållar ryttaren oro? Är det måhända  de tävlingstillfällen vederbörande går miste om vid ev skada, som orsakar vederbörande det verkliga  lidandet?"  OM dagens ridning skapar de negativa effekter  jag påtalar och  som äger rum varje dag, varje timme, varje minut. År ut och år in. Vad borde detta resultera i för en hästälskare? Åtminstone en  minuts självransakan  och 
eftertanke!!!  

När det gäller andra djurarter är all form av våldsdressyr förbjuden. Motsvarigheterna i avseende på tämjning av djur har även börjat  att ses över och förbjudas.  Händelser i dagens samhälle och forskning visar, att mentalt  våld på levande varelser är  att jämföra med  kroppsligt sådan. En kombination är "omänsklig". 

Det duger inte att tro att man inte skadar djuren. Det gäller att veta att man inte gör det. 

Törnbotten 1998-11-11 
Dag Nätterqvist       VBF    GSR 
 


Copyright: Dag Nätterqvist 1998
Till startsidan  
 
Webdesign:  Susanne Elfström, som också har gjort videon Motivera din häst