| "Jag tror, jag
tror sa käringen när hon sjönk."
Detta uttryck av sagoskrivarna Asbjörnsen och Moe passar bra in på många ridutövare. Det enda jag vänder mig mot är, att det skulle vara typiskt att huvudpersonen vid detta tillfälle är en kvinna. Situationen är typisk för alla "besserwissertyper", till vilka jag tyvärr får sälla mig. Jag har personligen genomgått alla de faser av "kunnande och troende", som besjälar alla dagens utövare, som ha och även framför de uppfattningar, som jag nu så starkt bekämpar. Jag vet, vilka tankar som ligger bakom deras påståenden - men jag vet även de fel, som vidlåder dessa. Detta är samma förhållande som gör, att godsägaren alltid söker städsla traktens största tjuvskytt till att bli jaktvårdare. Det som fick mig att tänka om är ett för långt kapitel för att tas upp i detta sammanhang. Hästens mentalitet är ju ett abstrakt begrepp. De olika detaljer, som bilda hästens mentalitet, vilket jag redogjorde för i artikeln om hästens mentalitet, ge sammantagna en ganska konkret bild av orsaken, till de varierande beteenden, som olika hästar kan visa när de ställs inför samma situation (problem). För den skolade, kunnige och erfarne utbildaren
blir då ridningens alla tre grundstenar konkreta. Detta måste
vara ett krav, då all ridning och utbildning endast kan byggas
på kunskap om hur saker skall göras och varför.
Vid utförandet tillkommer känsla.
Allt det, som är skrivet på denna min hemsida, är orsakat av mina negativa reaktioner uppkomna av den ridning jag ser utföras inte minst på dressyrbanan och som skall tjäna som förebild för resultatet av en perfekt utbildning och träning av hästen. Eftersom det endast rör sig om några små detaljer, kan det för människor, som ej utsätts för något liknande, verka vara "Mycket väsen för ingenting". Måhända hästen har en annan uppfattning. Men schlagern ljöd: "Det är dom små , små detaljerna som gör´et" Många tävlingsryttare, inte minst
inom dressyrsporten, upplyser omvärlden med stora ord, hur mycket
de älska sina hästar. De plockar stenar från ridbanan,
de filtar hästen, de slå aldrig sina hästar. De t.o.m.
avbryter tävlingar med hänvisning till, att marken är
så dålig att hästen kan halka och skada sig - de älska
sina hästar. Jag frågar: " - Är det hästens lidande
vid skada som vållar ryttaren oro? Är det måhända
de tävlingstillfällen vederbörande går miste om vid
ev skada, som orsakar vederbörande det verkliga lidandet?"
OM dagens ridning skapar de negativa effekter jag påtalar och
som äger rum varje dag, varje timme, varje minut. År ut och
år in. Vad borde detta resultera i för en hästälskare?
Åtminstone en minuts självransakan och
När det gäller andra djurarter är all form av våldsdressyr förbjuden. Motsvarigheterna i avseende på tämjning av djur har även börjat att ses över och förbjudas. Händelser i dagens samhälle och forskning visar, att mentalt våld på levande varelser är att jämföra med kroppsligt sådan. En kombination är "omänsklig". Det duger inte att tro att man inte skadar djuren. Det gäller att veta att man inte gör det. Törnbotten 1998-11-11
|
|