Eftersom jag i min artikelserie "Den naturliga vägen till harmoni" redovisat de konkreta problemen, vill jag nu ge min syn på det abstrakta, nämligen hästens mentalitet. 

Den som sysslat med avel vet att anlagen skapas redan vid befruktningsögonblicket  Erfarenheten visar också, att anlag som är svagt aldrig kan fås att bli starkt i positiv anda. Det kan genom bra utbildning bli mindre svagt. Däremot kan dålig utbildning riva ned från starkt till svagt. För att åter bygga upp det kräves såväl tålamod som skicklighet.  

Prägling innebär att modern (motsv) på olika sätt påverkar den unga individen att tycka om olika ting och undvika andra. D.v.s lära avkomman att uppträda för att överleva. Nyare forskning inom hundvärlden har på senare tid börjat  ifrågasätta om inte präglingen har större betydelse  än arvsanlagen. Personlig erfarenhet i dessa avseenden har lärt mig att om stoet har vissa negativa anlag så skilj fölet ifrån stoet så snart det går.  

Hästens olika sinnen är de inhämtande organen. Mentaliteten talar om hur hästen behandlar dessa intryck. Rolf Johansson, Kolbäck, en av Sveriges skickligaste hunddressörer lärde mig i början av 70-talet hur man dresserar hundar. Jag hade hund av den ras jag tycker mest påminner om en ädel häst, nämligen pointer. Dressyren av en stående engelsk fågelhund, är mycket svår att lära både sig och hunden, då den skall resultera i obönhörlig lydnad för endast ljud- och teckensignaler;  oftast på mycket långt avstånd och när hunden är i högsta grad av affekt och signalen betyder att hunden skall avbryta den för hunden naturliga fortsättningen. Inneboende och genom avel förstärkta instinkter hos en pointer och en ädel ridhäst ha mycket gemensamt.  

Inom hundvärlden har man måhända kommit längre i att penetrera hundens mentalitet än vad man gjort inom hästvärlden. Jag vill med detta definitivt inte påstå, att det finns bättre "hundkarlar" än "hästkarlar" men de är fler till antalet. 

Jag har blivit lärd hur man kan särskilja olika detaljer av hundens mentalitet, för att  förtydliga  individens medfödda egenskaper och för att därigenom lättare kunna bedöma även individens lämplighet för olika ändamål. Jag har därför sedan 70-talet "flyttat över" detta,  att gälla även för hästen och har funnit det vara mycket ändamålsenligt. 

Hästens mentalitet 
 

• DÅDKRAFT är mod inför det OKÄNDA .Från stark till svag.
• KAMPLUST är glädjen  att använda sina muskler. Aktivitet. Från stark till svag.
• SOCIAL KAMPLUST är lusten att "leka med". Från stark till svag.
• HÅRDHET - VEKHET. Den hårda hästen glömmer snabbt ett obehag. Den veke kräver längre tid för att glömma. 
• TEMPERAMENT. Livlig eller flegmatisk. Den livlige reagerar snabbare.
• NERVKONSTITUTION. Uppträdande vid plötsliga (oväntade) ljud eller händelser. Syns på ögonen och andra "kroppsuttryck". Från stark till svag.
• SAMARBETSVILLIGHET. Från villig till ovillig.
• PLATS på "rangskalan" . Från ledare till "lille Vickevire". 
• KÄNSLIGHET   för beröring

Kamplust är lusten att använda sina muskler. Det är ju just det man önskar hos  tävlingshästar. Den skall då vara stark. En häst med stark kamplust skall aldrig bestraffas eller hutas åt. Hästen skall berömmas  ty den uppträder ju bara naturligt . Däremot  skall ryttaren söka "kanalisera"  energin. Häst med låg dådkraft finns alltid. Den behöver ej avlas fram. 

Social kamplust  är hästens lust att "leka med". Jämför "kasta pinnar" till en hund. Vissa hundar vill aldrig sluta; stark social kamplust. Vissa hanhundar  hämtar två gånger. Därefter letar de trädet för att lyfta på bakbenet.  
Har man häst med låg social kamplust gäller det att inte upprepa övningarna  Sky  denna typ av häst.  

Hårdhet  
Den hästen glömmer snabbt ett obehag. Hinderhästar måste ha en viss hårdhet 
för att inte  vägra efter ett kraftigt islag. Samtidigt  kan hårdhet  medföra att ett islag ej framkallar den  "försiktighet" som krävs för att övervinna hindren felfritt. Den perfekta hopphästen har lagom hårdhet men är känslig för beröring, vilket innebär en viss vekhet.  

Vekhet är motsatsen till hårdhet,  vilket innebär att  det tar lång tid innan ett obehag är glömt. En lagom vek häst med stor dådkraft  och stark kamplust kan vara en utomordentligt bra  hoppehäst. Man måste klart kunna skilja på vekhet och bristande dådkraft. Vekhet  är minnet av ett obehag, som ligger kvar.  

Temperamentet är livligt eller flegmatiskt. Alla tävlingshästar skall  röra sig livligt. Det gäller att kunna skilja på livlig och nervös. Nervkonstitutionen 
 är det viktigaste av allt, ty brister nerverna, kan hästen inte styra  de  
andra  komponenterna.  

Samarbetsvilligheten kan ofta bli lite problematisk på hästar som har medfödda ledaregenskaper; exempelvis hingstar. Detta kan ibland bli upphovet till den "stora uppgörelsen" där ryttarens erfarenhet, skicklighet och beslutsamhet parat med hans hästkänsla fäller avgörandet. Ju lägre ledarinstinkter hästen har desto lättare har den för samarbete och för att underordna sig. 

Plats på rangskalan är en viss gradering av samarbetsvilligheten. LEDAREN eller Lille Vickevire, som alltid springer sist i flocken. 

Känslighet för beröring talar för sig själv. Det viktigaste är att konstatera om en överkänslighet i detta avseende framkallar andra negativa effekter.  

Önskemålet är att kunna testa mentaliteten så tidigt som möjligt, ty då visar hästen de medfödda anlagen. Eventuellt negativa utslag vid test kan ju bero på tidigare mänsklig felaktig påverkan. Detta gäller inte endast vid det mentala utan i lika hög grad vid det rent fysiska. Därav min devis:  
"Vid all utbildning förstör den skicklige minst - den  oskicklige mest." 

"Ytterbetygen"  är stark respektive svag. Observera att svag aldrig kan bli stark även om träningen är förstklassig. Den kan däremot bli mindre svag. Stark kan däremot genom dålig träning lätt övergå till att bli svag. 

Nervkonstitutionen är kanske den viktigaste detaljen, som skall värdesättas högst, då dålig nervkonstitution gör att  individen ej kan styra de andra egenskaperna.  
 Det bästa är att testa individens mentalitet så tidigt som möjligt för att säkerställa att det är den medfödda mentaliteten som visas. Detta visar då även vad som kommer från föräldrarna, "det genetiska arvet"  och  som sålunda kan förärvas. 
Att vid test kunna "läsa" hästen reaktioner och placera in dessa i rätt "fack", kräver mycket stor erfarenhet och kunnighet men är ett måste för att ge varje individ rätt träning och således rätt chans. Även för att i tid "slå ut" olämpliga individer - inte minst för deras egen skull. 

Detta var  en av orsakerna till varför det skapades hingstdepåer för att tidigt kunna följa den unga individen och där alla hästarna vid samma ålder fick lika chanser och  samma kunniga person kunde göra en jämförelse mellan de olika individerna. 

Detta är resultatet av min erfarenhet av detta mycket abstrakta problem och som har ökat min förståelse för olika reaktioner hos hästen, som kan skapa problem  och då även hjälpt mig mycket för att både undvika dessa och för att finna vägar ur dem. 

Det sägs ju att "många vägar bär till Rom". Detta är en - som dessutom verkar vara bra. 

Törnbotten 1998-11-08 
Dag Nätterqvist      VBF      GSR