Mina kunskaper är ett resultat av många generationers förnämsta kännares erfarenheter och kunnande inom hippologi och kynologi i vad rör avel , uppfödning, anatomi, fysiologi, kinetik, mentalitet samt det, som rör dressyrens (inlärandets) grundidéer.

Eftersom min skolning varit lång och min erfarenhet ganska stor - "trycktes" allt mitt samlade kunnande in i alla närvarande. Varje detalj på varje häst penetrerades och bokfördes gång efter gång , månad efter månad och år efter år. (I 4 år var gramantygel förbjuden på alla Flyinges hästar). Men "somt föll på hälleberget och somt föll i god jord".

Från första dagen till sista var den unge veterinären Mikael Holmström närvarande. Han lär ha ägt en häst men visade sig aldrig på den. Att han inte visste mycket om hästar var tydligt. Jag trodde väldigt länge att han var Flyinges nye veterinär. Efter lång tid förstod jag att så ej var fallet. Han var alltid mycket artig, intresserad och trevlig och alltid med papper och penna i handen. Så småningom förstod jag att han hade någon specialuppgift. Först 1997 erfor jag, att han varit där som SLUs forskare.

Vad hästarna lärde sig - är en sak för sig. Vad människorna lärde sig - framkommer först senare, när de själva tvingas handla och kanske lära ut sitt kunnande till andra.

I tidskriften Ridsport hade jag läst vissa yttranden av Mikael Holmström och fått relaterat vissa yttranden från föredrag , där han redovisade vissa slutsatser från sin "forskning". Detta föranledde mig att skriva artikeln "Vad är avsikten med forskning? För vem är forskningen avsedd?", vilken är införd på min Hemsida 990508.

I Hästfynd 6/99 läste jag en fullständig artikel om /av Mikael Holmström där han till fullo framför resultatet av sin "forskning". Intressant var att konstatera, att han kommit ihåg och tagit upp det mesta jag sagt under Flyingetiden. Men!

Vissa detaljer hade han förstått. Andra hade han utelämnat och alltför många hade han helt missförstått. Många "nyheter" var tvivelaktiga; andra helt felaktiga. Vissa påståenden var närmast naiva. Mikael Holmström framför, att temperamentet och lynnet (mentaliteten) hos hästen är av mindre betydelse! Mentaliteten hos hästen är lika viktig för hästens ridbarhet och för lösandet av olika uppgifter som kravet på att en "forskaren" måste (bör) ha en hjärna, som kan tänka och icke filmkamera, som endast kan visa vad som sker (har skett) men ej tala om varför."Ekipaget" blir då en modern tappning av Salig Dumbom. Att läsa artikeln om Mikael Holmströms forskning påminde om att läsa Bo Tibblins bok Ridlära. Även om huvuddelen är bra så får det inte - som det gör i dessa fall - förekomma felaktigheter i väsentliga avseenden. Trots, att ryttaren ännu ej kommit in i bilden så är listan på frågor, som måste besvaras på ett riktigt sätt mycket, mycket lång - innan sanningen ens är inom synhåll. 

Mikael Holmströms arbete med snabbfilmskameran och möjligheten att därigenom studera det som skett är säkert ett värdefullt tillskott för att korrigera människors uppfattning om vad de tro sig ha sett med det de verkligen ha sett även om det hela oftast närmast kan ses som att slå ihjäl mygg med en hammare. En enkel videokamera och en klok hjärna rätar ut de flesta frågetecknen även om det inte imponerar lika mycket.

Även om Mikael Holmström inte själv inser det, ger hans snabbfilmning klart belägg för riktigheten av allt det, som framförs i Svenska Arméns Ridinstruktion från 1940 och dödsdömmer det som hävdas i dag och som emanerar från bl.a. Bo Tibblins bok Ridlära.

Ännu en gång finner jag mig föranledd att framföra.
1. Att se det som är viktigt - är inte så svårt. 
2. Att förstå vad som är orsaken till det man ser - är svårare. 
3. Att förstå vad som är fel i det man ser - är än mycket svårare.
4. Att veta hur man ska bota felet - kräver en Mästare. 

Tyvärr måste jag här påtala de gamla sanningarna: "Verkligheten är underbarare än dikten" och "Skomakare bliv vid Din läst" och sammanfattningsvis framföra, att Mikaels Holmströms häst - konstruerad med hjälp av snabbildskamera , smårutat papper och dator och där mentaliteten och tankeverksamhet lämnats helt åsido - bäst pryder sin plats i lekrummet som övningsobjekt för små ridsugna barn.

Risken med hans föredrag och artiklar är, att han - genom sin benämning "forskare" parat med sitt trevliga sätt - får okunniga människor att tro,  att det han framför är sanning. Det blir för uppfödare och hästköpare ett verkligt "dyrbart nöje".

Några av de detaljer i artikeln, där jag starkt ifrågasätter riktigheten av Mikael Holmgrens slutsatser: 

Hästen ska vara korrekt byggd.
Hemligheten ligger i skelettets bakdel.
Hård i munnen ,tung i handen sned på tygeln.
Hästens temperament och lynne.
Spagat.
Hoppehästar. 
Dressyrhästar.
Stora långa kliv i traven.
Förbättra traven.
Undertramp vid piaff o passage.
Vid ridning tappar hästen balansen.
Skeva ben.
Tåtrång - fransysk. 
Krokhasig.
Hasvinkel.
Ryggproblem.
Bogfrihet.
Längder i frambenen.
Stötig i gången.
Traven få ej vara tvåtaktig
Mer samling - mindre sväv.
Hästen bär ryttaren med bukmusklerna.
Eftergift i nacken kommer av bakbenens undertramp.

Med vänlig hälsning
Törnbotten 1999-07-08
Dag Nätterqvist  VBF  GSR