I min grundskrivelse har jag begärt: 
1. Ett ingripande mot den nya ridningen, som är grundad på dels en felaktig uppfattning om hästens anatomi hos och dels om felaktiga kinetiska och fysiologiska lagar. En sådan ridning torde bryta mot gällande djurskyddslag. Dessutom förorsakar den vissa skador hos hästen. Speciellt unghästen är mottaglig för detta.
2. Kravet på en viss "hållning hos hästen" för att i första hand lära hästen, att under ryttare själv balansera upp sig och att så tidigt som möjligt lära sig använda vissa muskelgrupper för att skapa möjligheter för ryttaren att korrekt kunna påverka sin häst. (Art nr 3 i min artikelserie "Den naturliga vägen till harmoni".)
3. Ingripande mot användningen av en viss sorts gramantygel på grund av att dess användning mycket grovt bryter mot gällande djurskyddslag. 

I sitt "Yttrande" har Jordbruksverket ej behandlat fråga p 1; ej heller p 2 . Detta och Verkets försök att bortförklara hästens skador var så naiva, ologiska och okunniga, att jag avsände följande skrivelse:
 
 

Till Chefen för Jordbruksverket

Efter mottagandet av Jordbruksverkets Djurskyddsenhets Yttrande 1999-05.10 (Dnr 34-1726/98) angående min skrivelse om ridhästens nuvarande behandling, kan jag konstatera, att de ansvariga inom Djurskyddsenheten, trots förmodligen idoga försök, ej ha förstått innebörden av de motiveringar, som ligger bakom de motiv och yrkanden, som framförts i min skrivelse. Dessutom föreligger i Yttrandet ett antal felaktigheter, som förvränger mina uttalanden, vilket kan tyda på att utredaren (-na) ej varit helt opartiska i denna fråga. Detta sammantaget gör, att jag i för många avseenden ifrågasätter riktigheten och värdet av de slutsatser Djurskyddsenheten - enligt sitt Yttrande - kommit fram till.

Eftersom Djurskyddsenheten hitintills inte intresserat sig för mina synpunkter, utan endast för de ansvarigas, ha de ej heller meddelat mig, hur jag ska förfara i den händelsen, att jag inte finner mig nöjd med deras Yttrande. Detta trodde jag vara deras skyldighet! Jag önskar härmed, att Jordbruksverket upplyser mig om, hur jag ska förfara för att på laglig väg, beredas möjligheten att bemöta enhetens "Yttrande" i denna mycket viktiga fråga.

Törnbotten 1999-05-18
Dag Nätterqvist   VBF  GSR

Till Dag Nätterqvist

"Jordbruksverket beklagar att Ni finner att verket inte förstått innebörden av det som framförts i Er skrivelse. Likaså beklagar verket att Ni anser att det ligger felaktigheter i yttrandet , som förvränger Era uttalanden. Ni är i Er fulla rätt att ifrågasätta Jordbruksverkets slutsatser i yttrandet, men att våra slutsatser skulle bero på partiskhet eller bristande intresse är inte korrekt. Tvärtom har Jordbruksverket vinnlagt sig om att inhämta synpunkter från ett flertal olika instanser som fått för verket belysa Era frågor från olika utgångspunkter. Likaså har Era frågor och de svar som remissinstanserna kommit in med ingående diskuterats inom djurskyddsenheten innan ärendet avgjordes. Er hemställan om ändring av Jordbruksverkets djurskyddsföreskrifter har i verkets yttrande lämnats utan åtgärd. Ett sådant beslut är inte överklagbart och därför har inte någon upplysnin om hur man överklagar lämnats till Er."

Torsten Jakobsson
Veterinärråd

Det framgår ju klart av denna skrivelsen, att Verket förutom sina remissinstanserna även haft andra "källor" som grund för sin bedömning - vilket jag anat! Vilka källor?? Vilken kompetens fanns hos dessa källor?

Jag avsände därför 7/6 två skrivelser - en till T Jackobsson och en förnyad till Jordbruksverket.
 

Till Chefen för Djurskyddsenheten
Angående ER skrivelse 1999-05-27.

Jag har aldrig begärt någon ändring av Jordbruksverkets djurskyddsföreskrifter.

Mitt överklagande gällde det sätt på vilket min skrivelse behandlats. Djurskyddsenheten har överhuvudtaget ej behandlat den nya utbildningsmetodiken och vilka negativa följder den medför för hästens hälsa. 

Av remissinstanserna är SDR den enda remissinstans, som behandlat mina skrivelser till fullo och som även i alla delar ger mig rätt.

Måhända var skrivningen "Dessutom föreligger i Yttrandet ett antal felaktigheter, som förvränger mina uttalanden, vilket kan tyda på att utredaren (-na) ej varit helt opartiska i denna fråga" mindre lyckat. Den var dock avsevärt vänligare formulerad än vad jag egentligen menade.

Djurskyddsenheten har avvisat alla mina erbjudanden om att muntligt få förtydliga mina skrivelser.

Att Djurskyddsenheten ej förstått mina motiveringar synes vara fullt klart, då den överhuvudtaget ej har behandlat min skrivelse med alla dess bilagor utan endast behandlat och förkastat mina fyra (4) förslag, vilka på ett enkelt sätt hade löst "den gordiska knuten", vilken nu verkligen är olöst. 

Med vänlig hälsning
Törnbotten 1999-06-07
Dag Nätterqvist
 

Eftersom fråga nr 1 var den viktigaste och eftersom den ännu ej behandlats av Jordbruksverket avsände jag ytterligare en skrivelse:
 
 

Till Jordbruksverket

Jag anhåller härmed att Jordbruksverket med det snaraste vidtar åtgärder för att hindra den för hästarnas hälsa negativa utveckling som pågår inom svensk ridsport. Hästen utsätts idag för en allt mer intensiv - men felaktig behandling, som leder till ökade skador, förslitning och som ofta leder till utslagning samt även till mentala skador. Jag begär härmed, att Jordbruksverket inriktar sin utredning på den felaktiga behandlingen och dess negativa följder i stället för att inrikta sin utredning på mina enkla förslag, som jag framfört för att söka lösa problemen.

Mina fyra (4) förslag, vilka i detta ärende är endast att betrakta som "toppen på isberget" och är genom Djurskyddsenhetens Yttrande den 10 maj 1999, förstärkt med skrivelse från Djurskyddsenheten den 27 maj 1999 - förkastade och inaktuella - och kräver därför att Jordbruksverket behandlar den del av isberget, som befinner sig under vattenytan.

Vanlig anständighet kräver, inte minst när det gäller djurs behandling i sportsliga sammanhang (för människornas leklust), att djuren må bra. "Inga nyheter" i djurens behandling få påbörjas, innan innebörden och följderna av den nya behandlingen är väl genomtänkt och får aldrig vara negativa för djurens kroppsliga och mentala hälsa. I det nu aktuella fallet har detta inneburit, att man i Sverige har lämnat den ridning, som byggde på Svenska Arméns Ridinstruktion från 1940 - godkänd och fastställd av Kungl. Maj:t. och vars anvisningar främst gick ut på att utan våld skapa friska, starka hästar - tillika lydiga. Det man menar med "Den klassiska ridkonsten" (bil 3). I stället man övergått till en ridlära, efter Bo Tibblins bok Ridlära, som bygger på en felaktig uppfattning om hästens anatomi och felaktiga kinetiska och fysiologiska lagar (slutlsatser). och vars anvisningar just skapar de skador man tidigare undgått och som verkligen ej föregåtts av någon forskning (bil 3 och bil 6). Eller ??? 

De skador som främst åstadkommes är skador på frambenen, uppkomna genom överbelastning, förslitning av tornutskotten på ryggkotor närmast framför diafragmakotan samt muskelinflammationer i långa ryggmuskelpaketet och istadighet. Dessutom försvårad andhämtning (?) och möjligtvis även försvårad blodcirkulation till huvudet beroende på det "oeftergivliga" kravet på fullkomlig eftergift i halsen? Kan denna hårt drivna onaturliga eftergift framkalla även andra skadeverkningar; som exvis stress? Ett tecken på detta kan vara den "öronställning" som hästen intar vid dessa tillfällen? Det irriterade svansslåendet? Magsår? Se bifogad video från Globen 1997. (Bil 1)

En kort historik är kanske befogad för att i någon mån sätta in utomstående i den situation som föranlett detta nya sätt att rida och därigenom denna skrivelse. Se bil 2. Målet för dagens dressyrridning synes vara att hästen helt skall underordna sig ryttarens krav på underkastelse även om dessa helt strider mot hästens naturliga (anatomiska) förutsättningar. För dagens dressyrryttare är den personliga känslan, att hästen skall vara "helt eftergiven", totalt lösgjord, det viktigaste. Det är denna ridning som för dagens oskolade domare, tränare, ryttare och publik blir till "skönhetsupplevelser", som dagens ledande svenske dressyrdomare uttryckte sig. Jag frågar bara: "För vem"? Dagens dressyrryttare kräver total eftergivenhet i så gott som hela halsen. Detta omöjliggör för ryttaren helt möjligheten att själv påverka samlingen, vilket då resulterar i ökad belastning av frambenen, med olika skador som följd. (Se bil 3 art nr 3 samt bifogade foton i bil 4) Att på detta sätt visa sin makt över hästen kan ej anses förenligt med dressyr, vars huvuduppgift är att bygga upp, inte riva ned hästens såväl psykiska som fysiska hälsa. Eftergift, (motsats till "spjärn") eftersträvas även i den klassiska ridkonsten -  men där begränsas den till halsens övre del - så nära nacken som möjligt, för att säkerställa att tyngden av hästens huvud och hals c:a 60 kg) verkligen av ryttaren kan föras uppåt - bakåt mot bakbenen för att avlasta de svagare frambenen, vilket är ett fundamentalt krav enligt den klassiska skolan, Denna anspänning av de dorsala halsmusklerna gör även, att hästen bl.a. har kontroll över luftvägarna. Det som inom ridning menas med lösgjordhet innebär endast, att hästen ej kämpar mot ryttarens hjälper och inga muskler och muskelgrupper kämpa mot varandra.

Såväl ryttare, tränare och dressyrdomare måste lära sig förstå, att all rörelse kräver såväl muskelsammandragning som muskelavslappning (ofta med viss bibehållen tonus). Vid ridning tillkommer dessutom den kontrollerade rörelse, som kräver - viss anspänning av vissa muskelgrupper för att ryttaren medelst tyglarna i samspel med andra "hjälper" ska kunna påverka hästens rörelser - hästen blir ridbar. Se bil 3 art nr 3.

De ansvariga måste förstå, att hästens form vid rörelse visar (bevisar) vilken kroppsställning hästen måste inta för att - i balans och under olika grader av "samling" (ekipagets tyngdpunkt mer förlagd över bakbenen), göra de rörelser ryttaren genom sina hjälper begär. Hindras hästen att inta denna , för honom så viktiga kroppshållning, omöjliggörs denna samling och frambenen utsätts för ökad belastning med ökad förslitning och skador som följd. Hästens konstruktion är nämligen sådan, att han kan avlasta sina framben med hjälp av ökat undertramp med bakbenen samtidigt som han flyttar tyngden av huvud - hals (ca 60 kg) uppåt - bakåt. På grund av huvud - halspartiets mycket geniala men oerhört känsliga konstruktion fordras att denna inte sätts ur spel, genom att ryttaren tvingar dessa kroppsdelar över vissa "gränser" varigenom musklerna ej kan styra avsedda kroppsdelar och därigenom sätts hela systemet ur funktion. Denna gräns för de dorsala halsmusklernas verkan inträder när nacken ej är halsens högsta punkt och när nosen kommer bakom lodplanet genom ögat. Allt detta beskrivs mycket noga i mina artiklar. (bil 3). Detta är orsaken till det absoluta kravet - att vid rörelse ska nästens nacke vara halsens högsta del och nosen ska vara framför lodplanet genom ögat. De , som ej inse detta, förstå då ej heller, att  de aktuella skadorna kan ha samband med ridningens utförande. Ryttaren måste lära sig, att den eftersträvade "känslan" vid ridning - ska vara den känslan ryttaren upplever när hästen i "rätt form" - rör sig
"lösgjort".

Dagens ridning gör att hästen får avlivas långt i förtid på grund av förslitningsskador. De exakta siffrorna är omöjliga att få fram, men många bedömare hävda att medelåldern på en svensk halvblodshäst är mellan sex och tio år. Arméhästen  blev i regel över tjugo år trots att de utsattes för verkligt hårda strapatser. Genom tidigare forskning,  är jag helt övertygad om, att huvuddelen av alla skador idag ej är beroende på dålig uppfödning, skötsel eller akuta händelser utan orsakad av dagens felaktiga inriktning av ridningens utförande. Detta bestyrker endast vikten av de krav, som måste ställas på den "ridlära" efter vilken domarna döma och tränarna utbilda ryttarna. Den klassiska ridkonsten ställer dessa krav. Se mina artiklar bil 3. Det är ridsystemet, som bygger upp eller bryter ned hästen - inte ryttaren!

Jag är fullständigt klar över att ingen avsiktligt vill plåga sin häst, men p g a okunnighet blir dagens dressyrridning ändå plågsam och nedbrytande för hästen. Den teoretiska okunnigheten, vilken skapat denna situation, gäller främst domarutbildare, domare, tränare och högsta ridsportledningen, vilket är både beklagligt och  skrämmande. Dagens felaktigheter avseende dressyrridningen faller även som en tung slöja över andra ridsportsdiscipliner och över utbildningen vid våra ridskolor och vid den omfattande undervisningen och träningen för ryttare med egna hästar.

Alla felaktigheter, som utförs vid ridning , är särskilt allvarlig, då de utförs på unga hästar. Tidigare ansågs att halvblodshästar i regel ej är fullt färdigvuxna och färdigutvecklade förrän vid 4 - 5-årsåldern, särskilt i vad som rör hovar och tillräcklig stabilitet i ryggmuskulaturen. Detta ifrågasätter Ridsportförbundets anordnade championathoppningar för fyraåriga hästar.

Vissa fakta: 
1. I över hundra år har världens alla seriösa ridinstutioner utbildat och ridit efter den klassiska ridkonstens idéer, d.v.s. den ridning jag förfäktar .
2. Vid dessa ridinstutioner har dagens ridning helt förkastats på grund av att den åsamkar hästen frambens- och ryggskador.
3. Detta bestyrkes av alla seriösa instruktioner från den klassiska epoken, bl.a. Svenska Arméns Ridinstruktion från 1930 och 1940.
4. Den "ridlära", på vilken dagens ridning grundar sig , Bo Tibblins bok "Ridlära", har så grava felaktigheter, att den ej kan anses seriös, än mindre lämplig att användas vid utbildning av domare, tränare och ryttare. Detta resulterar i att förespråkarna för och utövarna av dagens dressyrridning grundar sina motiv på osaklighet i vad gäller anatomiska, kinetiska och fysiologiska fakta. Brott mot djurskyddslagen? 
5. Resultatet av min anatomisk forskning har jag i 4 artklar "Den naturliga vägen till Harmoni" publicerat i Tidskriften Hästjournalen (bil 3) och vars riktigheten i anatomiskt avseende granskad och godkänd av professor Stig Drevemo, SLU. (bil 3, art 3).Min forskning styrker den klassiska Ridkonstens idéer och förkastar dagens dressyrridning.
6. Jag har genom svenska statens försorg under många år utbildats för att verka som lärare vid Arméns Ridskola vid Strömsholm inom just detta gebit. Detta och min känsla för djur, är den drivfjäder som fått mig att driva denna fråga; inte för sporten, men för hästen i sporten.

Om resultatet av flerhundraårig forskning med enorm praktisk erfarenhet (bil 6) har rätt -  innebär detta, att ett mycket stort antal hästar, tyvärr även unghästar, dagligen utsätts för oseriös, nedbrytande verksamhet. Den stora skadefrekvensen som uppkommit talar sitt tydliga språk och kan ej vara acceptabelt. Det som föranlett denna skrivelse är förutom det ovan sagda, även följande fakta: 

Jag har initierat debatt i detta ämne i "facktidskriften" Ridsport vid flera tillfällen, men efter ingripande från ledningshåll har den vägen stängts. Den frivilliga vägen för att återupprätta människan som ridhästens vän, för vilken vi även ha ansvar, har inte varit framgångsrik. Marknaden har tagit makten! Jag har därför sedan september 1998 en Hemsida: http://user.tninet.se/~vby441n , vilken vid dags dato haft över 24 000 besökare. Jag har fått närmare 500 brev från ryttare, som starkt reagerar mot det, som äger rum vid dagens ridning.

Jag hoppas att Jordbruksverket förkastar (starkt ifrågasätter) "den nya ridläran" för att därigenom för våra Hästar skapa en Friskare, Humanare och Värdigare ridsport.

Med vänlig hälsning
Törnbotten 1999-06- 07 
Dag Nätterqvist

Min adress:
Törnbotten 
386 90 Färjestaden 
Tel  0485/35222 

Finns intresse eller behov av kompletterande material eller synpunkter står jag givetvis till förfogande.
 
Bilagor enligt tidigare skrivelser och som samtliga finns på Jordbruksverket:
1. Video från dressyrtävling i Globen 1997.
2. Historik.
3. Min artikelserie om hästanatomi och klassisk ridkonst ur Hästjournalen. Särskilt rekommenderas artiklarna 2-4.
4. Artikel från Equine Pactice vol 2 1980 där W R Cooks påtalar skadebenägenheten och olägenheten för hästar då deras huvud placeras bakom lodplanet genom ögat.
5. Fotografier med ekipage i såväl i klassisk stil som i dagens stil. 
6. Skrivelse till Jordbruksverket, prof H Pettersson och prof S Drevemo  1998-06-07. 
7. Skrivelse till Håkan Henriksson, , prof H Pettersson och prof S Drevemo 1998-06-08
8. Avsikten med forskningen? Vad innebär den och för vem är den avsedd?  1999- 05- 04 

Denna skrivelse har ännu ej (21/6) besvarats!
 

Jordbruksverket har när det gäller förslag nr 2 ( gramantygeln), uttryckt sig på ett så "diplomatiskt" sätt, att det behövs ett förtydligande,
varför jag insänt följande skrivelse 
 

Till Jordbruksverket 
Djurskyddsenheten

Dag Nätterqvist med begäran om ett förtydligande avseende gramantygelns användning.

Detta är, förutom att vara en fysisk fråga, även en klar etisk och moralisk bedömnings- och känslofråga på samma sätt som vid exvis förbud mot användandet av el- och stackelhalsband på hund (även på långhårig hund), "barrering" av häst, ensam fågel i bur osv För att kunna göra en korrekt bedömning krävs nog, att bedömaren ser hela skeendet. Då först framkommer, för den anatomiskt kunnige hästvännen, det vidriga skeendet i hela sin vidd. Detta är orsaken till den medsända videon, som jag fått mig tillsänd genom upprörda filmare. Själv blir jag mycket illa berörd varje gång jag ser detta "skådespel" äga rum. 

Samtliga remissinstanser, som sett denna video, anser att det sätt på vilket gramantygeln används är helt förkastlig. Svenska Veterinärförbundet hävdar att det hör till undantagen, vilket förutom att det för "tävlingsryttare" tyvärr är mycket tvivelaktigt och dessutom inte gör det mindre förkastligt. Måhända anser Veterinärförbundet att det är mängden, som bestämmer graden av förkastlighet? Återigen framstår SDR som den enda remissinstans som tydligt kräver att kravet på hästens bästa kommer före "besvärligheten" med förbud. 

I Yttrandet står bl.a. "Djurskyddslagen anger bl.a. att djur ska behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande samt att djur inte får överansträngas." Lite senare i texten talas det om avsikten att "dra ner nosen mot bringan" följt av en tidsangivelse "i timmar".

Jag önskar  svar på följande frågor:
1. Innebär den gramantygelridning där ryttaren "drar ner nosen mot bringan" - "att "behandla hästen väl"? Om inte - så är det brott mot djurskyddslagen!
2. Innebär  den gramantygelridning där ryttaren "drar ner nosen mot bringan" att hästen utsätts för onödigt lidande? I så fall - är det brott mot djurskyddslagen!
3. Är tiden på utförandet den faktor, som bestämmer, om det är brott mot djurskyddslagen" I så fall, var går tidsgränsen? För 2-åriga hästar, 3-åriga osv? Vid ridning i skritt? I trav? I galopp?
4. Får ryttaren hoppa med, på ovan angivna sättet, verkande gramantygel?
5. Vilka krav på bevisning krävs?
6. Till vilken myndighet ska anmälan om brott mot djurskyddslagen ställas?

Törnbotten 1999-06-01
Dag Nätterqvist 
PS 

Även denna skrivelse är hittills obesvarad.(21/6)

Allt detta skrivande med alla dess möjligheter till eventuella missförstånd, som för varje dag ökar antalet hästar, som få skador, beror förmodligen endast på, att de ansvariga inom Jordbruksverket hellre försöker visa sina "muskler" än söka befria ridhästen från skadlig behandling. Detta är slutet på fas nr 3.

I fas nr 4, som förmodligen blir den sista, kommer jag att bl.a. sammanställa de olika konsekvenser, som är en följd av Jordbruksverkets handläggning av ärendet. ' Även vilka konsekvenser, som uppkommit genom olika åtgärder (skrivelser, yttranden), som vidtagits från Svenska Ridsportförbundet, Svenska Veterinärförbundet , Hippologhögskolan, SLU samt veterinärer i olika instutitioner, vilkas uppgift är att tillse, att behandlingen av ridhästen sker på ett riktigt sätt.