Till hemsidans läsare 
av Dag Nätterqvist   
 
     Det är glädjande att så många har läst  min hemsida  (3400  på tre månader). Än roligare är det att få brev från positiva och uppmuntrande läsare.  

Svar på några vanligt förekommande frågor: 

Instruktörer 
    Jag förstår dem som ställer sig undrande inför det sätt på vilket  dagens dressyrhästar tvingas att röra sig och detta redan från 3-årsåldern. Det är svårt att ge upplysning om vilken instruktör Ni skall välja, eftersom  dessa verka vilja, att hästen skall gå ”bakom hand, vara överbetslad eller knäckt”.    Läs artikeln om detta på hemsidan. De instruktörer som rider för mig bli ”mobbade” av dressyrmaffian. Den ende jag sett som undervisar på det sätt som alltid varit riktigt  är amerikanen Craig Stevens, som då och då har kurser på Stenbro,(http://www.stenbro.com/ ).  Han och jag var rörande eniga om sättet att rida och utbilda. 

Hjälptyglar 
   Jag är ingen motståndare till hjälptyglar.  På en illa skapt häst (Vilka av dagens dressyrryttare i dag  köper en sådan häst?) kan en hjälptygel vara till stor hjälp. Även en oskicklig ryttare kan bli hjälpt av en sådan. 

    Den ryttare, som  vill säkerställa att hästen inte slår upp huvudet  och skadar ryttaren kan   använda  ”enkel hjälptygel”, ( fast martingal). En  rem från gjorden mellan frambenen och som fäster i nosgrimman.  Det kan göras så , att ryttaren själv under ridningen avpassar den. ( En läderrem, fästad i  gjorden - löper mellan frambenen - genom nosgrimman - till  handen). ”Dubbel hjälptygel” kan även användas. Detta innebär att två remmar är fästade vid bröstets sidoytor  och går genom vardera tränsringen  till vardera handen. Denna  hjälptygel är mycket lämplig ”för att få eftergift i nacken”. 

    Däremot är jag en rabiat motståndare till  användandet  av  ”tvångstygel”  för  att med våld bryta ned hästen både fysiskt som psykiskt, som ersättning för  all form av dressyr och ridskicklighet. Detta kan dessutom  på hästen orsaka hästen  såväl fysiska  som mentala negativa effekter. 

    Den tvångstygel  (gramantygel), som jag därför begärt skall förbjudas är den,  som fästes i gjorden - går  mellan frambenen - genom tränsringarna - till handen och som drar nosen ner mot bröstet och som ”kröker” halsen i dess helhet - i  stället för att åstadkomma eftergift i nacken.  
För att se dressyrryttarnas användning av gramantygel, måste man följa  deras ridning  mycket ingående . De gör nämligen detta i ”skymundan” .Deras ”vänliga sätt” att bara  ha  ”gramantygeln  hängande på som  reserv,  som extra säkerhet”, lurar förmodligen  många. Den kunnige och framförallt  hästen, vet bättre. ”Håller jag inte huvudet här  nere och nosen i detta läge sätter h-t igång”. ( På liknande  sätt reagerade hundar,  då de hade  på sig det elektriska halsbandet, vars användning Jordbruksverket  nu  har förbjudit.  När skall de reagera för hästen?) 

    Jag önskar således endast förbud mot användandet av tvångstygel (gramantygel),  som är fästad i gjorden och löper mellan bägge frambenen. Förbudet skall gälla vid all ridning  och/eller motsvarande och  för alla hästar vid alla tillfällen.  

Törnbotten 1998-10- 24 
Dag Nätterqvist       VBF    GSR 
PS      VBF = Vanligt Bond-Förstånd 
           GSR=  Gamla Studentexamen Reallinjen DS 
 
 


Copyright: Dag Nätterqvist 1998
Till startsidan   
Webdesign: Susanne Elfström