"Hästen går bakom hand, är överbetslad eller knäckt"
 

     Gå bakom  hand  eller vara överbetslad  är två klassiska uttryck för samma sak och är måhända det kanske allvarligaste felet vid all ridning, ty det har många negativa följdverkningar, vilka  är noga redovisade  i min artikelserie ”Den naturliga vägen till harmoni”, som publicerades i Hästjournalen och nu även finns på denna hemsida. 

    Dessa två uttryck beskriver förhållandet, att hästen går med nosen bakom lodplanet genom ögat och att nacken inte är halsens högsta punkt. 

     Orsaken till att hästen kommer i denna situation beror säkerligen på, att  hästen har upptäckt  ”att  gräset är grönare på andra sidan staketet” och har även upptäckt vägen  dit, genom att  placera ryttaren på så  sätt, att han själv och inte ryttaren är ”herre över situationen”.  Hästen gör förmodligen detta bl.a. för att spara de muskelgrupper han själv önskar (dorsala halsmuskler och vissa sträckare i kors-, lår- och skankregionerna,  filétmuskulatur, se art.2). Hästen har lärt sig att undandrar sig hjälperna. 

      Även en skicklig ryttare kan  hamna  i denna  situationen ? men  upptäcker den oftast  i  tid och kan avvärja faran. Situationen kan  således uppstå  ?  inte för att  ryttaren vill det  ?   utan för att ekipaget hamnar i den,  beroende på olika orsaker. 

      Den oskicklige  kan  genom att göra vissa grundfel, inbjuda hästen till att ”fela”. Många ryttare har inte erfarenhet  nog,  att i tid bedöma  olika hästars benägenhet  att inta dessa försvarspositioner, vilket ofta hänger ihop med hästens exteriör och mentalitet. Fel, som bero på dessa faktorer  hos hästen, kan ofta vara  mycket svårt att korrigera  och ryttaren  behöver oftast  kvalificerad hjälp för att få  hästen   att ”gå korrekt på hjälperna”. Hade ryttaren från början haft denna kvalificerade hjälp hade felet aldrig behövt uppstå. Okunskapen  att välja rätt tränare skapar  även den en ”ond cirkel” motsvarande den, som beskrevs i en tidigare artikel. 

     ”Att knäcka hästen” är  ett uttryck  jag använder för att uttrycka de  våldsmetoder, som i dag blivit så populära  inom både dressyr, hoppning och fälttävlan och som så  många ryttare använder sig av  för att medvetet  bryta ned hästen såväl kroppslig som mental till fullständig  underkastelse i tron, att det är  rätt väg för att få den perfekta tävlingshästen.  

     Att få människor, som tro, att ändra sig, är lika lätt som att ta ner månen. Vid en dressyrtävling där hästen går bakom hand (överbetslad),  och där  ekipaget därigenom ej löser förelagda uppgifter på ett riktigt sätt kan frågan bli; är orsaken  oskicklig utbildning  ? eller att hästen är knäckt? För domaren kan  detta spörsmål vara ointressant. Men inte för ryttaren,  tränaren, veterinären, förbundet, hästälskaren   och hippologen. Varje ryttare, som  anar eller vet med  sig, att hans hästs svaghet är att överbetsla sig  (gå bakom hand), bör rannsaka sitt samvete och fråga sig ; ”Vilken kategori tillhör jag? Den våldsbenägne eller den oskicklige?” 

     Under tiden; läs och tänk igenom innebörden  av vår kanske störste skald, E Tegnérs  ”Det Eviga” : 

    ”Väl formar den starke med svärdet sin verld  
     väl flyga som örnar hans rykten;  
     men någon  gång brytes det vandrande svärd  
     och örnarna fällas i flygten. 
     Hvad  våldet må skapa är vanskligt och kort, 
     det dör som en stormvind i öknen bort.” 
   
     Jämför detta med C A Ehrengranats bevingade devis ”Där konsten slutar tar våldet vid”. Läs därefter  J.H. Kjellgrens epos om Salig Dumbom, vilken ej kunde skilja på orsak och verkan.  

    Läsaren  tycker måhända, att jag hänvisar till för många diktare och deras verk!? Det är möjligt. Ridning är för många inte bara en sport. Någon har sagt att det är närmast en sjukdom? - en religion? - en  livsåskådning?  

    Jag tror, att varje ryttare  på olika vägar måste söka hitta sin egen identitet för att därigenom våga se på sig själv, sin ridning  och på sin egen uppfattning om ridning ur ett något annorlunda  perspektiv med vetskap om att alla vägar bär till Rom ; det gäller endast att hitta den för vederbörande ryttare och dennes  häst - bästa vägen.  

     Det är möjligt  -men knappast troligt  - att  Du är den förste inom ridningens historia, som vid aktiv ålder inte har något mer att lära.  
Mitt råd är : ”Ta inte den chansen. Kunskap tynger inte. Du ska förbättra  Dina svagheter, vilkas orsaker Du oftast inte begriper - inte Dina förtjänster”! 

Törnbotten 1998-10-15 
Dag Nätterqvist         VBF    GSR