Här är min biografi:

Jag är sedan barnsben (20-talet) uppfödd med jakthundar och hundavel och hästar och hästavel.  
Blev officer vid Kungl Norrlands Dragonregemente (K4) 1945. 
1-årselev på Strömsholm 1946-47. 2-årselev 1953-54. 
Ridstudier i Tyskland 1957.
Lärare på Strömsholm 1957- 62.  
        
1951.Huvudsaklig inriktning på fälttävlan . 
Seger i Danmarks 1.uttagningstävlan för OS 1952.   
1951.2.plac i terrängrittschampionatet   
1951.Övergick helt till hoppning. 
1951- 1957 Stora framgångar i både nationella och internationella stortävlingar.  
1957.Utsänd för att studera ridning i Tyskland. 
1957- 1962 Lärare på Strömsholm 
1957- 69 var jag ansvarig för Smålandsdistriktets hoppeutbildning. 
1962- 82 bedrev jag avel, uppfödning och utbildning av hästar och elever på Blädde Gård i Blentarp. Jag födde upp och utbildade bl.a. Filipin, Felicia (Mor till Feliciano), Good Looking och Lilleman. Samtliga Grand Prix-hästar.  
1957- 99 bedrev jag utbildning runt om i Sverige, i Norge och även utbildade  danska ryttare.  

Summa antal elever och hästar under åren är omkring 3000st. Jag är förmodligen den nu ende levande svensk, som erhållit utbildning av världens förnämsta representanter för de svenska, franska , österrikiska och tyska skolorna - i både hoppning och dressyr. Jag var känd för att få mina hästar mycket lydiga och att för att få "utdömda" och ökända "stoppers" till att älska hoppa (Boett, Pontus, Grey Friar, Pass Opp,
Orkan , Pandur, Lilli, Mustang, Gosh, Curry ). Jag utbildade även Valör, som därefter ställdes till Anders Gernandts förfogande inför OS i Rom 1960. 

Jag har 5 SM i hoppning (alla på olika hästar och två gånger dubbelsegrar), en 4.placering vid EM (ryttare från hela världen), en 4.placering i Spring-Derbyt i Hamburg, 5.plac i Grosse Preis von Aachen med den 7-årige Grey Friar samt mängder av internationella topplaceringar under tiden 53- 68. Jag har varit champion i hoppning 12 gånger. 

I övriga Europa - från Moskva i öster och Dublin och Spanien i väster och Italien i söder - var jag nog mer uppskattad än i Sverige. När jag på 60-talet före hoppningarna "red fram" mina hästar samlade det många åskådare, som studerade vad "han nu hade hittat på". Många av "kanonerna" ville veta hur jag tränade mina hästar för att hoppa 5-metersgravar. Den amerikanske lagledaren i hoppning B. de Némethy yttrade 1968 till några norrmän "Nätterqvist är en av världens skickligaste utbildare av hoppehästar". Detta är några av de fakta man kan läsa sig till. 

Vad är då Dadde för en figur? Jag är en dålig diplomat, ingen ja-sägare och nämner saker vid deras rätta namn, vilket har gett mig få vänner men många fiender.  Jag älskar hästar och tycker mycket om hundar - och har alltid haft god hand med djur. Jag har haft fantastiskt skickliga lärare, ganska bra intellekt, varit
"realare", inte haft tummen mitt i handen, orädd, bra kroppskontroll, goda tävlingsnerver, konsekvent, ofta provat nya vägar och alltid tänkt efter - före.  

Efter att jag slutade tävla 1969 har jag noga sökt utvärdera de "nyheter" jag hade kommit fram till samtidigt som jag lärde mig alltmer om hästens anatomi, fysiologi och kinetík.  

Under åren 1972- 90 bedrev jag uppfödning och utbildning av pointer. Jag hade som läromästare , Rolf Johansson Kolbäck, förmodligen Sveriges skickligaste hunddressör. Detta berikade min kunskap som dressör och känsla för att "läsa" och förstå djurs mentalitet. Här fick jag även intresse för hundens anatomi och dess kinetìk. Skillnaderna mellan hunden och hästen i dessa avseenden är mycket fascinerande och lockade till mycket studier , vilket har gjort att jag faktiskt blivit ganska kunnig. Detta har gjort att jag ofta ser "bjälken i min grannes ögon". 

Jag har aldrig haft den medfödda, nästan övernaturliga ryttarbegåvningen, som inte kräver någon tankeverksamhet - endast en fantastisk häst.  Jag har tvingats gå den långa vägen - öppet sinne, öppna ögon, tankar, svett, tårar och envishet - en ganska fyrkantig person, som alltid haft som grundregel:  "Se målet - men rätta Din ridning efter hästen. Där han är stark kan Du vara svag - där han är svag behöver Du understödja honom. Vi måste alltid kunna lita på varandra." 

Detta har givit mig många 4- benta vänner. Hur jag vet det?  Det har jag märkt på deras sätt att utföra mina önskningar. 

2000-01-26
Dadde