StartsidanSålda hästar från JakobslundArtiklarKontakta ossBilder på hästar och människorHästar till saluProva på lektionPresentation av TeametGalleriLänkar

ag ätterqvist
In memoriam

 
 

Dadde vann fem SM på fem olika hästar, Grey Friar var en av dem. Vid sju års ålder blev Grey Friar även femma i Grosser Preis von Aachen.

 
   
  Dag Nätterqvist på Grey Friar vid SM i Norrköping 1963
     

Ryttmästare Dag Nätterqvist, Färjestaden, avled den 20 november 2009 i en ålder av 87 år. Hans närmaste är hustrun Ulla-Britt samt barnen Ted och Ylva i ett tidigare äktenskap.

Dadde sade då och då:
- Den dag jag dör kommer kanske inte så många människor att sörja. Jag tror att desto fler hästar kommer att gråta.

Han hade både rätt och fel.

Rätt – därför att i Dag Nätterqvist hade hästarna en verklig vän.
Fel – därför att vi är hundratals elever som i Dadde sörjer den främste av hästpedagoger.

Ryttmästare Dag Nätterqvist hade alltid hästens bästa för ögonen. Han var i sanning ingen enkel personlighet. Likt många genier kunde han i umgänget med människor pendla mellan burdus logementshumor och sirlig elegans.

Diplomati tillhörde inte hans starka sidor. Hans benägenhet att uttrycka sig rakt på sak gjorde att många tog illa vid sig.

- Jag umgås egentligen hellre med djur än med människor, brukade han säga.
 Kärleken till hästarna var besvarad. Ingen ryttare eller tränare i Sverige har tagit fram så många hästar till de största hoppklasserna. Under sin ridkarriär var han svensk champion tolv gånger och svensk mästare fem gånger. Det som kanske mest imponerar när det gäller SM-tecknen är att de togs på fem olika hästar, utbildade av honom själv.

Mannen bakom det amerikanska hoppundret, ungraren Bertalan de Némethy, hävdade att Sverige i Dadde hade världens skickligaste hästutbildare.
Jag hade förmånen att i mer än 35 år ha honom som coach, mentor och vän. Som tränare var han synnerligen krävande. På både gott och ont hävdade han nämligen i stort sett alltid att vad som än hände var det ryttarens fel. Hästar gjorde fel för att ryttaren gjorde fel.
Det händer ofta att tränare säger till sina elever:
– Köp en bättre häst!

Något sådant kom aldrig över Dag Nätterqvists läppar. Hur dålig häst en elev än hade kunde han slita i timmar för att elev och häst skulle börja fungera tillsammans. Genom åren har jag sett honom träna hundratals ekipage – han kunde ge allt för att hjälpa de mest hopplösa fallen. Jag hörde honom aldrig säga till en elev att hästen var dålig.

Att bli en skicklig ryttare handlar inte om att plocka prisrosetter på tävlingar, sade han. Skicklig är den som gör en bra häst av en dålig häst.

-Som en röd tråd löpte detta genom hans pedagogik. Att alltid hitta en metod som fungerade för varje ekipage.

Sverige har många skickliga unga tränare idag. Oftast undervisar de efter en mall: Så skall man sitta! Så skall man hålla händerna! Så skall hästen se ut! Allt detta är helt ok på många av dagens homogena hästmaterial.

Men Dadde följde aldrig en sådan mall, trots rötterna i kavalleriet. För honom – som under 50-, 60- och 70-talen utbildade hästar av de mest skiftande temperament och utseenden – var det viktigaste att förstå hur just varje individ skulle utbildas och tränas.

Många gånger blev detta förvirrande för en del elever. Ibland skulle de sitta djupt i sadeln, andra gånger skulle de stå upp i stigbyglarna. Ena gången skulle de hålla händerna mot manken, nästa gång högt upp under hakan. Förra veckan kort tygel, nästa vecka lång…
Att träna för honom var som en lång resa genom de olika ridtekniker som världen skådat. Ibland red vi franskt, ibland tyskt, ibland amerikanskt och ibland enligt Daddes egen modell.  Det besynnerliga var att hästarna alltid gick som klockor så länge ryttarna gjorde exakt som Dadde sa.

Långt upp i åren var han lika engagerad i ridningen. När han inte längre kunde köra bil själv hände det att jag ringde honom för att be om råd. Oftast lade jag fram problemet och han lovade att återkomma. Dagen efter klockan sju kunde han ringa och säga:

– Jag har funderat hela natten på den där hästen du berättade om.  Försök göra si eller så! Kommer du ihåg hur vi gjorde med det där stoet i Mjölby 1982? Testa! Prova dig fram och ring i morgon och berätta hur det går.

Med erfarenheten av tusentals hästar kunde han även från sjuksängen vid 86 års ålder ge de mest handfasta råd  som alltid fungerade.

Nu finns ryttmästaren inte längre kvar ibland oss. Men minnet av en ridsportens gigant och hästarnas vän kommer att leva länge, länge.
LEIF-ERIK TÖRNBLOM