Öppet brev till Svenska Ridsportförbundets Generalsekreterare
av Dag Nätterqvist


Jag har tidigare i brev till Generalsekreteraren tagit upp nedanstående frågor och blivit utlovad svar, vilka ännu ej kommit. Därav detta öppna brev. 

Ridsportförbundets viktigaste uppgift måste vara att tillse (utforma sina instruktioner) så att utbildningen på alla nivåer ska bedrivas så, att ridverksamheten i första hand månar om ryttares och hästars hälsa.

I århundraden (därav uttrycket klassisk ridning), har det varit ett axiom att den - för hästen positivt uppbyggande ridningen - bygger på en korrekt uppfattning om hästens verkliga anatomi, fysiologí, rörelselära och mentalitet. En naturlig utveckling har därför varit, att dressyrkonsten och all ridutbildning ständigt har följt den veterinärmedicinska forskning som rört hästens anatomi, fysiologi och därav betingad rörelselära. Svenska Arméns Ridinstruktion från 1940 och Tävlingsreglementet bygger sina anvisningar på denna veterinärmedicinska grund. 

Dressyrtävling skulle tidigare vara den tävlingsform, där i första hand hästens korrekta rörelser med korrekt takt och lydnad - under korrekt balans (ryggverksamhet) - skulle bedömas. Under de senaste decennierna, med en tydlig acceleration under 90-talet har dressyrridningen ändrat målsättning så att det som tidigare var förbjudet i dag är standard eller t.o.m. en förtjänst. Ökat antal rygg- och frambenskador har ånyo kunnat konstateras.

Orsaken till det ändrade ridsättet är, att Svenska Ridsportförbundet - utan att förstå dess negativa följder - har ersatt bestämmelserna i Svenska Arméns Ridinstruktion mot ett från utlandet emanerat - för hästen nedbrytande ridsätt. Detta framgår tydligt vid studium av den svenske företrädarens, Bo Tibblin, bok Ridlära. 

Denna "ridlära" skapar genom felaktigheter avseende hästens anatomi, fysiologi och rörelsemekanik en felaktig uppfattning om hästens ryggverksamheten. Detta leder till en ny och nedbrytande ridning med obalans ("ekipaget i framvikt") som följd och som orsakar både rygg- och frambensskador.

Eftersom dagens dressyrdomare utbildas enligt den nya "ridläran" blir då en naturlig följd att dagens dressyrtävling är den tävlingsform, som kontrollerar att denna obalans (framvikt) även bibehålles vid utförandet av i klassen förekommande rörelser.

Jag har genom artiklar under de senaste decennierna varnat för denna utveckling. Jag har haft ett upprop i Ridsport nr 21 /1996. Jag har recenserat Bo Tibblins bok Ridlära i Hästjournalen 1/98 och där framfört en del av felaktigheterna. Jag har även skrivit en artikelserie i Hästjournalen nr 8 - 11/1997 där jag visar den anatomiska riktigheten av bestämmelserna i Svenska Arméns Ridinstruktion från 1940 och TR. Om denna serie skriver professorn i anatomi och histologi vid SLU, S Drevemo följande : "Det går inte att ifrågasätta den anatomiska riktigheten i det som har presenterats". 

Dessutom har jag samlat detta och mycket mer om hur ridning ska gå till på min Hemsida (http://user.tninet.se/~vby441n/start.htm), vilken under drygt ett år haft över 42.000 besök. 

Jag önskar med detta öppna brev, att Ridsportförbundet ger svar på följande frågor:

  1. Ämnar Svenska Ridsportförbundet även i fortsättningen bedriva sin mycket stora och dyrbara utbildningsverksamhet, som även omfattar svenska skolelever enligt en "ridlära", som är felaktig i avseende på hästens anatomi, fysiologi och rörelselära och som genom sina felaktigheter utsätter hästen för helt onödiga skador? 

  2. Är denna nya "ridlära" anatomiskt och fysiologiskt förankrad av någon veterinärmedicinskt sakkunnig expertis? Och i så fall - vilken ? 

  3. Om svaret på p2 blir nekande - kan Ridsportförbundet då - trots nesan tänka sig en återgång till bestämmelserna i Svenska Arméns Ridinstruktion från 1940? 

  4. Min skrivelse till Jordbruksverket har resulterat i ett yttrande av den 10 maj 1999 där det framgår, att om gramantygeln användes för att "dra ned och hålla hästens huvud i ett för hästen onaturligt läge" ska detta betraktas som brott mot djurskyddslagen. 
Avser Förbundet att vidtaga några åtgärder i detta avseende?

  5. Efter mitt "Upprop " 1996 i tidskriften Ridsport fram till dagens dato har det vuxit fram ett stort antal missnöjda såväl lärare (tränare) och dressyrdomare, vilka ej "törs" bryta mot dagens ridinriktning - De känna sig mobbade! 
Avser även Förbundet att mobba dessa?

  6. Efter E Lettes "uppläxning" av ridsportjournalisterna 1997 tas inga artiklar (inlägg) in i "talorganet Ridsport - om innehållet ifrågasätter ridningens "utveckling". - CENSUR!!!???? 
Anser Förbundet att denna censur är korrekt?

  7.Efter den "stora sammanslagningen" 1993 har Svenska Ridsportförbundet allt mer övergått till att främst bli ett forum för tävlingsverksamhet - blivande tävlingsryttare, uppfödare, tjänstemän och övriga marknadsaktörer. 

Huvudändamålet med dagens dressyrtävling synes vara att marknadsföra och göra tävlingsformen mer publikfriande - än att tillse att den sker på ett för hästen uppbyggligt sätt. 

Bedömningen av rörelsernas utförande verkar var grundade mer på olika människors personliga tyckande "Det kan gå" - än på bestämmelserna i TR, vilka är skrivna med hästens bästa för ögonen. 

Kommer Svenska Ridsportförbundets att återgå till att sätta hästens bästa i främsta rummet eller ska marknadskrafterna fortsätta att gälla och hästen även i fortsättningen ska betraktas som en förbrukningsvara?

Jag, alla hästvänner samt alla hästar - vore tacksamma om Ridsportförbundet inför huvuddelen av Sveriges ryttare, hästägare och andra, vilka förlitat sig på Svenska Ridsportförbundets kompetens - ger Förbundets syn på dessa frågor.

Med vänlig hälsning

Törnbotten 1999-11-20

Dag Nätterqvist 
 
 

Ovanstående avsändes den 23 nov. 1999 till landets större nyhetsredaktioner och till Svenska Ridsportförbundet.

 


Copyright: Dag Nätterqvist 1999
Till startsidan

Webdesign:  Susanne Elfström, som också har gjort videon Motivera din häst