"Djur får aldrig bli leksaker åt barn"
eller
"Dansen kring den gyllene kalven"
Artikel av Dag Nätterqvist

I Barometern 22 november läste jag en insändare som skrev om "hanteringen" av hundar och kattor. Hon skrev bl.a.: "Djur får aldrig bli leksaker för barn". 

Fram till arméns avhästning 1968 var hästen "fredad" i Sverige. När vissa idéella krafter 1968 övertog ansvaret för hästens behandling fick även "marknaden" in ett finger. När sedan sammanslagning 1993 kom och Svenska Ridsportförbundet bildades hade "odjuret marknaden" slitit åt sig hela handen - hade hela ridsporten mellan tummen och pekfingret. Nu började "dansen kring den gyllene kalven"; alla skulle komma upp till ärans tinnar och fram till guldpåsarna. Hästen blev den stege, som användes till detta. Nya stegar går alltid att få - marknaden har och delar ut pengar.

Det talas i dagens Sverige mycket om hur viktigt det är att bekämpa den mot människorna uppståndna terrorismen. Den person, som i tänkande ålder har upplevt 30- och 40-talets mänskliga "utbildningskurser" och därefter upplevt efterkrigstidens alla bortförklaringar, känner igen tongångarna. Nu gäller det en liknande "utbildning" -  som är innebörden av den behandling som ånyo går ut över främst dressyrhästen. Den emanerar även denna gång från Tyskland men drivs denna gången ej av kejsarens beridare utan av "marknadens" dressyrutövare vilkas enda uppgift är att med till
buds stående medel få hästen ridbar för en -  enligt marknadens bedömning - skicklig ryttare. 

Tidigare, när hästens behandling och därigenom beridares och ryttares uppgifter styrdes av ansvarsfyllda och kunniga hippologer, veterinärer, lärare, tränare och dressyrdomare - var hästens framtid tryggad. Nu när marknaden med sina mycket begränsade kunskaper har övertagit dessas ansvar - synes det i många avseenden vara närmast en katastrof för främst dressyrhästen. Terrorn råder!!

Jag ska nu ge en förklaring varför jag främst angriper dressyrridningens utförande. Det beror på att ett oftast ständig likartat arbete med den för hästen onaturliga ryggbelastningen dels skapar överbelastning på frambenen och dels genom ett ensidigt (ständigt) tryck av sadeln (ryttarens tyngd) mot ryggmuskulaturens både långa och korta muskulatur sätter dessa något ur sin naturliga funktion. Detta har till följd att den långa ryggmuskulaturen inte på ett korrekt sätt arbetar i den s.k. ryggverksamheten för att avlasta framdelen och att den korta muskulaturen ej löser sina uppgifter s.k. "antikli". Detta sammantaget bildar något av en "död" rygg med tydlig frambensbelastning.

Lägger man då till, att hästen förmås (tvingas) in i en felaktig form (framåt-nedåtsyndromet) under ryggbelastning blir följden ökad frambensbelastning + uttänjd ryggmuskulatur , som gör att delar av ryggkotpelarens skelett- och broskdelar utsätts för tryck-, belastningsskador, vilket innebär att ryggverksamheten än mer sätts ur spel vilket medför att frambenen utsätts för än större belastning, vilket medför o.s.v. Den kunnige inser och vet detta och arbetar därför hästen på ett annorlunda sätt; på det sätt som anges i bl.a. Svenska Arméns Ridinstruktion från 1940.

Ett enahanda arbete utfört i en felaktig kroppsställning utsätter alla (åtminstone de flesta) levande varelser för förslitningsskador. Dessa äro oftast smärtsamma och svårläkta - skadan är oftast långt kommen innan smärtan blir tydlig. Skador i leder och hovar är oftast svårläkta. Dressyrhästen ligger således vid felaktig ridning mycket illa till.

När det gäller hoppehästar och fälttävlanshästarna är förhållandena helt annorlunda. Deras ofta akuta skador är lättupptäckta och i regel lättläkta. Även om dessa hästar skulle "dresseras" på ovanstående sätt skulle ryggmuskulaturen oftast inte hinna bli "död" och därigenom "döda" frambenen. Vid hoppning, klättring, snabbare galopp och terrängridning tvingas hästen att självmant arbeta med ryggmuskulaturen på ett naturligt och ändamålsenligt sätt. Om inte så lär ekipaget ej bli särskilt långlivat. De olyckor som inträffa i samband med hinder är inte sällan beroende på ett felaktigt dressyrarbete!!

För att förstå hur ett riktigt dressyrarbete ska utföras så att det blir uppbyggande för hästen kräver kunskap om anatomi, fysiologi och kinétik. Allt arbete som bryter mot dessa lagar skadar hästen.
Hästar få ej vara leksaker åt okunniga vare sig unga eller gamla vare sig de är kvinnor eller män! 

Törnbotten 1999-11-24

Dag Nätterqvist VBF GSR

 


Copyright: Dag Nätterqvist 1999
Till startsidan

Webdesign:  Susanne Elfström, som också har gjort videon Motivera din häst