Hej igen Dadde

Jag har ytterligare några frågor till dig.

1. Om hästen går över tygeln och aktiverar bakdelen lika mycket som en häst som går i låg form, bakom lodplan. Vilket sliter mest och minst på hästen? Och hur sliter det på hästen?
2. Hur skall man jobba en unghäst. I vilken form? Och varför denna form?
3. Är det aldrig rätt att jobba en häst i lång och låg form, oavsett ålder och utbildningsståndpunkt? Om inte varför?
4. Varför har nosgrimman uppfunnits? Och i vilket syfte används den i dag?
5. Varför rider man hästen på kandar? I högre dressyr klasser (grand prix) om en häst nu skall vara så känslig för sits och skänkel, så varför skall det behövas? Craig säger ju att " målet är att kunna rida hästen med andningen".
6. Slutligen. Vad tycker du om de ledande inom dressyrsportens ridning? Vad är rätt? och vad är fel?

 Med vänlig hälsning/ M J

Svar:
1. En odresserad bra häst kan ofta till att börja med gå något över tygeln. Det är ofta ett tecken på ovanan vid bettet men kan även vara förorsakat av en dålig hand. Den hästen är inte förstörd men kräver riktig utbildning.
Den hästen, som går bakom lodplanet och i låg form är ju redan "knäckt" (kan ej påverkas korrekt av handen), går i framvikt och har även "gett efter" i långa ryggmuskeln och är således även "svag i ryggen", vilket resulterar i att ryttaren ej bör sitta i lodrät sits. Den hästen kräver en mycket skicklig ryttare för att "repareras".

2. En normal häst ska inte jobbas i någon speciell form. Den ska ridas i den form den har av sin födsel. Läs Svenska Arméns Ridinstruktion från 1940 (RI) mom 610-612 och i min Hemsidebok. Riktigt arbete skapar muskler på de ställen hästen behöver dem för att lösa de uppgifter han ska ställas iför. Detta skapar hästens utseende (form). 

3. Det är fel att "jobba" en häst i en lång och låg form. Däremot är det inte fel att låta en häst röra sig (stretcha) i lång och låg form. Då ska ryggens avlastas och händerna mjukt följa med nosens rörelser. 

4. Nosgrimman kan vara lämplig för att mjukt hålla ihop hästens mun för att därigenom förhindra att hästen skaffar sig ovanor med bettet. Med viss stolthet kan jag nämna att jag var en av de första, som på 50-talet i Tyskland introducerade den s.k. "pullargrimman" att bli den "vänliga grimman". 

5. Kandaret, "det starkaste av alla betslingar" användes förr i världen för att ryttaren skulle kunna kontrollera hästen med en hand. Läs min artikelserie "Den naturliga vägen till Harmoni" art 3, så förstår Du själv vilken liten kraft ryttaren behöver i sina händer (fingrar) för att få resultat - särskilt när Du säkert själv insett, att den häst, som "bjuder på bettet" vill föra nosen i riktning framåt-uppåt. Kandaret bör användas först - när samling är aktuellt.

6. Ryttarnas ridskickligheten är hög - men kunnigheten är låg. Dressyrdomarna är skickliga i att addera och prata - men kunnigheten är låg. 

Anm: Läs artikeln om bjudning på min Hemsida.

Med vänlig hälsning
Dadde