Hej Dadde! (jag hoppas att man kan kalla dig
det!??)
Jag har äntligen plöjt igenom dina artiklar
och skrivelser och jag ska börja med att säga;TACK!
Fast jag säger det men tårar i ögonen
och med en stor klump av förbannelse i kroppen...
Jag är 28 år gammal, har hunnit att
gå hela förbundets utbildningsgång med allt från
ULK till Ridlärarkursen -94-95 (motsv RIK III) samt ridlärardiplomering
dvs den högsta diplomeringen du i dag kan få inom instruktörsutbildningarna.
Jag antar att du av nån är insatt i hur många timmar av
allt; anatomi, ridlära, foderlära, instruktörstjänst,
unghästutbildning, dressyr, hoppning, fältritt mm.mm som vi läst
och ridit oss igenom!?
Jag är bestört över att jag först
nu "fått en inblick" i vad det här med dressyr egentligen går
ut på!! Jag har väl inte haft de största framgångarna
man kunnat önska, men jag hankar mig fram, men jag hade dock "Väl
Godkänt" i dressyr vid utgången kurs på Strömsholm
där med EvaCarin Oscarsson som lärare.
Det jag vill komma till är: VARFÖR HAR
INGEN SAGT NÅT?!?! Här har man gått "alla" kurser man
bara kan gå och har fram till årsskiftet till och med jobbat
som ridskolechef! Man kan inte bli annat än skräckslagen när
man börjar tänka på det!!!!
Jag ska faktiskt passa på att nämna
en person som på ett och ett halvt år gett mig mer än
vad jagkunnat drömma om, det var som en pånyttfödelse (tråkigt
bara att man får börja om vid 28 års ålder...),
och hon heter Maria Eriksson och bor i Kalix. Det som gör mig mest
förbannad är att hon bott så nära hela tiden utan
att man tagit nytta av henne!
Nu är jag i England under ett år där
jag också tagit med mig min häst (7år, sto, Chapman-Mowgli)
som jag ämnar tävla lite med både i cross-country och i
dressyr. Men efter detta år kommer jag att återvända till
Svea och då till Linköping.
Jag vill avsluta med att än en gång
tacka dig (fast det tar emot!!!) och säga att livet är väl
inte slut ännu för jag är pånyttfödd!
TACK!
Hälsningar,
ÅBO