Hej Dadde! (jag hoppas att man kan kalla dig
det!??)
Jag har äntligen plöjt igenom dina artiklar
och skrivelser och jag ska börja med att säga;TACK!
Fast jag säger det men tårar i ögonen
och med en stor klump av förbannelse i kroppen...
Jag är 28 år gammal, har hunnit att
gå hela förbundets utbildningsgång med allt från
ULK tillRidlärarkursen -94-95 (motsv RIK III) samt
ridlärardiplomering dvs den högsta diplomeringendu i dag kan få inom instruktörsutbildningarna.
Jag antar att du av nån är insatt i hur mångatimmar av allt; anatomi, ridlära, foderlära,
instruktörstjänst, unghästutbildning, dressyr,hoppning, fältritt mm.mm som vi läst
och ridit oss igenom!?
Jag är bestört över att jag först
nu "fått en inblick" i vad det här med dressyr egentligen går
utpå!! Jag har väl inte haft de största
framgångarna man kunnat önska, men jag hankar mig fram,men jag hade dock "Väl Godkänt" i dressyr
vid utgången kurs på Strömsholm där med EvaCarin Oscarsson som lärare.
Det jag vill komma till är: VARFÖR HAR
INGEN SAGT NÅT?!?! Här har man gått "alla"kurser man bara kan gå och har fram till
årsskiftet till och med jobbat som ridskolechef! Mankan inte bli annat än skräckslagen
när man börjar tänka på det!!!!
Jag ska faktiskt passa på att nämna
en person som på ett och ett halvt år gett mig mer än
vad jagkunnat drömma om, det var som en pånyttfödelse
(tråkigt bara att man får börja om vid 28 årsålder...), och hon heter Maria Eriksson
och bor i Kalix. Det som gör mig mest förbannad är atthon bott så nära hela tiden utan att
man tagit nytta av henne!
Nu är jag i England under ett år där
jag också tagit med mig min häst (7år, sto,Chapman-Mowgli) som jag ämnar tävla
lite med både i cross-country och i dressyr. Men efterdetta år kommer jag att återvända
till Svea och då till Linköping.
Jag vill avsluta med att än en gång
tacka dig (fast det tar emot!!!) och säga att livet är väl
inteslut ännu för jag är pånyttfödd!
TACK!,
Hälsningar,
ÅBO