Dessa hurrarop är alla utsända för att hedra familjen Algotsson - särskilt mamma Margareta med döttrarna Linda och Sara. Ordningsföljden kan alltid diskuteras men så här vill jag ha den. Inte nog med att jag hurrar - jag lyfter även på hatten - både för "aveln", utbildningen, träningen och tävlingsgenomförandet.

Eftersom jag, för ett antal år sedan, haft lite med speciellt Linda att göra , blir jag inte förvånad över hennes framgångar. Hon har medfödd hästkänsla, fysisk och mental begåvning - parad med småländsk energi och envishet. Linda sticker inte under stolen med, att hon vet sitt eget värde - men gör det inte högljutt. 

En av hennes största styrkor är att hon kan "ta och rida 100% efter instruktion" vilket innebär att instruktören (tränaren) får absolut utslag på "hur" hästen ska ridas för att göra sig själv rättvisa.

Det hade varit roligt att se dressyrmomenten; Sara ganska långt ner - mycket missnöjd med domarna. Linda mycket långt fram - nöjd med domarna. Jag såg ett fotografi av Linda från dressyren - nacken högst och nosen väl framme. Var detta typiskt för hela ritten - så förstår jag placeringen - och undrar samtidigt om domarna äntligen ha börjat vakna. Det vill framtiden utvisa. 

Jag slutar som jag började: Hurra, Hurra ,Hurra! 
Lycka till i fortsättningen både med hälsan och framgångarna!

Törnbotten 1999-09-20
Dag Nätterqvist