Den gramantygel, som är spänd i sadelgjorden och löper mellan frambenen genom bettringarna till ryttarens hand inbjuder ofta till felaktig användning. Den drar ned huvud och hals till "framvikt"och verkar först i detta läge "böjande" på halsens övre del i ställer för att de endast ska tjäna till att hindra hästen att "gå över tygeln" d.v.s. att nosen vid tygeltag rör sig uppåt mot vågplanet i stället för att vara still eller  röra sig bakåt mot lodplanet. Den korrekta eftergiften ska -  med nacken som halsens högsta punkt -  ske i halsens övre del.(Läs del 3 i "Den naturliga vägen till harmoni")

Den mycket skicklige tyske ryttaren Fritz Tiedemann konstruerade en genial hjälptygel, "Tiedemanntygeln". Den var en vanlig martingal, dock med extra långa remmar, vilka i sin yttre del var försedda  med vanliga "tornhål" . På den ordinarie tygeln sitter det på ömse sidor två spännen med storlek att de passa martingalremmarna - avstånd från bettet c:a 2-3dm. "Martingaltyglarna" löper genom tränsringarna och fäster i söljorna. Går hästen rätt - med nacken högst och nosen framför lodplanet genom ögat - verkar alla tygeltag  genom den ordinarie tygeln. Först  när hästen söker gå över tygeln träder "Tiedemanntygeln" automatiskt i funktion och hindrar hästen att passera "gränslinjen" för det tillåtna - till att börja med - när nosen vill högre än vågplanet genom ögat. Efterhand som lydnaden och kraften ökar, kan denna "gränslinje" -  genom ändring av inspänningen -  närma sig lodplanet. Var  aktsam med inspänningen - hellre för litet än för mycket! Detta -  liksom allt annat med hästar -  tar tid och kräver tålamod. Tygelns genialitet övergår många ryttares förstånd. Detta var vänligt sagt.
 
Jag konstruerade en gång en specialtygel för ryttare med "hårda" händer och för hästar med "hårda käftar" och som verkade mycket bra tillsammans med "Tiedemanntygeln." I tränstyglarna, alldeles bakom söljorna fäste jag en spiralfjäder (eller gummiband) vars längd var c:a 1 dm och vars andra ände fästes  c:a 2 dm  längre bak på tygeln. Normalt hade  ryttaren endast "fjäderspänningen" i handen (hästen i munnen). Först vid "katastroftillfällen" trädde den vanliga tygeln i funktion. Hur konstruera "fjädern"? Använd en begagnad cykel- , moped- eller mc-slang, som klipps av vinkelrätt till den bredd som önskas. För dressyrhästen kan ventilgummi användas (kan ersättas med kondom).

Vid allt, som har med hästens mun, huvud- och halsställning att göra - ge  hästen tid att på stället och under rörelse - i sin naturliga form få vänja sig vid bettet och förbindelsen med ryttarens hand. 

Tänk på det klassiska uttrycket: "Kandar och hjälptyglar är i den oskickliges hand lika farliga för hästens hälsa - som rakkniven i  apans."
 

Törnbotten 1999-09-30
Dag Nätterqvist