Hej igen, Dadde

Har varit inne och tittat på din sida igen, och jag gillar ditt mod! Jag tittade efter fler Instruktörer som du eller andra "vettiga" kan rekommendera utöver Leif-Erik och Craig. Har du korn på några fler? 

Sen har jag en liten fråga:
Det är med den välvda hästryggen. När hästen vinklar i höften, böjer bakbenens leder, kliver in under och bär upp sig. Böjs inte ryggraden i länden - där den ju faktiskt är rörlig i vertikal-led? Det är ju frågan om bara någon grad, den böjs ju där på fullblod som går i fyrsprång (enorm kraft) och det är ju därför de så ofta får inflammerade tornutskott. Om hästen kan sänka ryggen så att tornutskotten "nötes mot varandra" så borde den kunna höja ryggen på samma sätt? Däremot inte sagt att hästen skall "välva" ryggen uppåt likt en tusenfoting som går. Det avlastar ju inte framdelen för 5 öre!

Sen en till liten en:
Du tycker ju som jag och Müseler, och alla andra "klassiker" att "visa hästen vägen framåt-neråt" är nyttigt och nödvändigt. Jag brukar göra det när jag rider unga hästar, när de väl lärt sig hålla balansen själva i alla gångarter. När man sen rider framåt som vanligt brukar dessa hästar fortsätta söka sig neråt och går då inte alltid med nacken högst. Dock är de INTE förböjda i halsen, och har nosen väl framme. De har huvudet lite lågt och blir av naturliga skäl lite framtunga, och på så vis är detta inget ideal. Däremot blir dessa hästar spända när man lyfter dem så de får nacken högst. Det tjänar liksom inget till - de blir ännu mer framtunga. En häst som däremot kan gå "korrekt på tygeln" har alltid nacken högst. Vad anser du om det? Jag brukar säga att det är "förböjdheten" som är av djävulen, inte huvudets position.

Jag tittade i Bo Tibblins Ridlära härom dagen. Han rider där en gammal fux som har en form som faller inom ramarna för hur du beskriver; nacken högst, nosen framför lodplan, men den har kort hals och något sänkt rygg. Har även sett denna "form" i RI och det är ett problem. Många av dem som diskuterar med mig har dessa bilder synliga för sitt inre. Denna form måste även avlivas, eller hur?
Mvh
NN

Svar till NN

På första frågan. Jag vet inga fler kunniga, som vill utsätta sig för "pöbelns vrede". 

Fråga nr 2: 
Med ryggen menas den del av ryggkotpelaren där ett revbenspar är fästade. Därefter följer länden osv. Hästens rygg är som en stående planka. Länden som en liggande men med ytterst ringa förmåga till böjning; därav uttrycket styv ryggkotpelare (till skillnad från bl.a. hund- och kattdjur). "Böjningen", som sker vid samling (motsv) sker genom filétmuskulaturens sammandragning. "Svankningen" sker genom filétmuskulaturens avslappning och samtidig anspänning av ryggmusklernas "korta" muskelgrupper, vilka är fästade på varje tornutskott och som genom sina sammandragningar kan påverka varje kotkropp för att därigenom få länden "konkav", Detta kallas "antikli". I princip borde "böjningen" från ett normalläge vida kunna överträffa "svankningen", ty vid böjningen fjärmar sig tornutskotten från varandra. Vid svankning däremot trycks de samman. Detta är orsaken till att felaktigheter i ryggverksamheten så lätt skapar katastrofer.

Att kapplöpningshästarna genom frånskjutet vid fyrsprång skulle få inflammerade tornutskott på grund av nötning mot varandra vill jag varken bejaka eller förneka. Det kan bero på extremt kort avstånd mellan tornutskotten på vissa hästar men det kan även bero på dåligt utförd träning på en för den tränaren - för bra (löpvillig) häst.

Fråga nr 3:
Varken de gamla mästarna, W Müseler (förespråkaren för dressyruppfattningen vid Reitschule Hannover under den tid då "Plinzneruppfattningen " ännu ej var utrotad) eller jag anse att hästarna ska utsättas för det jag kallar "framåt-nedåtsyndromet" (arbetas framåt-nedåt ).

W. Müseler talar i sin bok om att visa den "felridne hästen vägen framåt- nedåt; där framåt är det viktiga". Det är således en ren korrektionsridning av en felaktigt riden häst. Det gäller att läsa noga för att förstå sammanhanget. Det gäller att förstå att "nedåt" i detta fall betyder "från en tidigare upp- och tillbakadragen huvud- och nosställning". 

En häst som ökar tempot - flyttar själv fram tyngdpunkten genom att föra fram huvud och nos (och får då automatiskt kontakt med bettet) - varigenom även nacken sänks. Det viktiga är att hästen ska bära sitt huvud och hals i en för den hästen naturlig ställning. (RI mom 610- 612).

Allt vad Du säger i fortsättningen på punkt 3 har inget med klassiska ridning att göra och får stå för Dig själv och resulterar endast i "Som man bäddar får man ligga". Personligen brukar jag säga "Det är okunnigheten som är djävulen och vid dressyrridningen ser man detta på hästhuvudets position".

Fråga nr 4. 
Jag relaterar återigen hela Din fråga, då den röjer att Du missförstått mycket av den klassiska ridningens idé. 
"Jag tittade i Bo Tibblins Ridlära härom dagen. Han rider där en gammal fux som har en form som faller inom ramarna för hur du beskriver; nacken högst, nosen framför lodplan, men den har kort hals och något sänkt rygg. Har även sett denna "form" i RI och det är ett problem. Många av dem som diskuterar med mig har dessa bilder synliga för sitt inre. Denna form måste även avlivas, eller hur?"

Trots att jag sökt i bägge böckerna hittar jag inga dylika foton! Vad är det för problem med på bilder inte "vackra" hästar? Följ det ryska rådet: "Du ska välja Din blivande hustru med öronen - inte med ögonen". Hästars skönhet ska bedömas under rörelse! Likaväl som fula människor måste fula hästar få sin chans!

Jag har sett under de senaste 20 åren sett så många "vackra hästar" , som genom felaktig ridning tvingats in i en form och in i en balans så att de under rörelse se ut som låghalta ankor eller bukskjutna älgar! Ska även de avlivas? Måhända borde många ryttaren avhästas? 

Korrekt ridning kan under rörelse förvandla den fula ankungen till den vackra prinsessan. Den vackra hästen kan genom dålig ridning under rörelse förvandlas till den vackra men snart "Döende svanen".

Törnbotten 1999-11-04

Dag Nätterqvist VBF GSR

PS Hälsningar till Kim, Tom och Max.

DS