Ang. Svenska Arméns Ridinstruktion från 1940 mom 610
av Dag Nätterqvist

Jag har fått många brev där det framgår att vederbörande har uppfattat att den "klassiska dressyren" (jag) vill att hästarna ska arbetas (gå) med hög nacke. Intet är mer felaktigt.

Läs min artikelserie "Den naturliga vägen till Harmoni" (del 3). Läs Hemsidans bok Kap 7, del 1 Unghästen. 

Där står det: 

"Ryttaren bör nu studera och lära sig innebörden av mom 598- 627, som främst avser unghästens (remontens) utbildning. Särskild eftertanke vid studium av mom 610 - 612 , som beskriver "Unghästens framåtdrivande till stöd på bettet". 
Detta är så viktigt, att jag refererar vad där står:
En jämn förbindelse mellan hästens mun och ryttarens hand är nödvändig för att säkerställa den ovillkorliga lydnaden för de förhållande hjälperna. Denna förbindelse vinnes, om unghästen drives framåt i ett naturligt , fritt och livligt tempo, under det att händerna hållas stilla för att mjukt uppfånga det stöd, hästen söker.

Stöd på bettet får således icke eftersträvas förrän unghästen uppmärksamt reagerar för de framåtdrivande hjälperna, och stödet får aldrig åstadkommas genom handens tillbakaförande. Stegringen av den bakifrån utvecklade drivkraften skall förmå hästen att själv söka bettet.

Det är av vikt att hästens hals under detta arbete fortfarande bevaras lång, och att stödet får sökas långt fram. Det är emellertid ingen fördel, att hästen därvid under alla förhållanden bibringas en särskilt låg nackställning. Denna bör rättas efter de naturliga förutsättningarna. Rör sig unghästen med uppdragen nacke och framskjuten underhals, måste han givas en lägre huvudställning, men han bör få bibehålla sin naturliga resning, om gången är tillfredsställande och fotflyttningen ren.

Det eftersträvade stödet bör vara mjukt och lätt. Hästar med lång och svag rygg äro dock att börja med ofta i behov av något kraftigare stöd på tygeln, ty de kunna därigenom lättare röra sig med spänstig och taktmässig fotflyttning. 

Detta innebär att ryttaren ej normalt ska påverka huvudets (nackens) höjd. Ryttaren ska endast tillse att nacken alltid är halsens högsta punkt (utom i skritt på lång tygel). Efterhand som hästen blir starkare kommer den själv höja nacken. ("Daddesitsen" används främst som medicin för att "bota" "knäckta" hästar).

Eftersom all ridning ska utföras på samma korrekta sätt - gäller: 
  - Önskar jag en häst som ska röra sig med speciellt "hög nacke" väljer jag en häst som av naturen (avel) är skapt med hög nacke.
  - Önskar jag en häst som ska röra sig med "låg nacke" (westernhäst?) väljer jag en häst som av naturen (aveln) är skapt med låg nacke.
Det vore bra mycket lättare för hästen om de som ska använda den - även vet något om avel med alla dess lagar.

Törnbotten 2000-01-12

Dag Nätterqvist VB GSR

 


Copyright: Dag Nätterqvist 2000
Till startsidan

Webdesign:  Susanne Elfström, som också har gjort videon Motivera din häst