Den 28 februari innevarande år insände jag till Svenska Ridsportförbundets styrelse nedanstående artikel. Innehållet talar för sig själv. Att jag ännu ej fått något svar är betecknande för Förbundets inställning till de väsentliga faktorer som måste vara vägledande i all samvaro mellan levande varelser och speciellt när djur är indragna i denna lek, som kallas för sport.

Jag har 28/4 till Generalsekreteraren Lars Hjalmarson insänt en förfrågan om orsaken till det uteblivna svaret? Ännu inget svar!

Nu blir det officiellt.

Till Styrelsen för Svenska Ridsportförbundet

När jag läste vd Lars Hjalmarsons artikel om Förbundets verksamhet för att möta ridningens starkt ökade marknad, i talorganet Ridsport 24/97 lyfter jag på hatten. Jag är imponerad över det arbete som gjorts för att möta en marknad. Denna marknad har i alla tider skapats av - HÄSTEN. Jag ifrågasätter starkt Förbundets valhänta försök att på konstlad väg söka skapa denna marknad.

En mycket liten detalj. De 800000 tittare, som sett Hippo har även felaktigt lärts innebörden av ryggverksamhet och om innebörden av "hästen på tygeln" av ridsportens "förnämsta representanter, Tinne Wilhelmsson och Kyra Kyrklund. 

I många hundra år har det varit allmänt känt att hästen och ridning har lockat människor och enbart begränsats av bristande ekonomiska möjligheter. Detta resulterade i att denna form av transport och nöjesverksamhet var förbehållen ståndspersoner, adel, militärer och välsituerade och där ridningen - just av den orsaken -  skedde på hästens villkor. När tävlingar gjorde sitt intåg skapades därför tävlingsreglementen (TR) främst för att säkerställa hästens krav på korrekt behandling och samtidigt på ett enkelt sätt, motivera dessa krav. All seriös domarutbildning, har ständigt gått ut på att lära blivande domare att i första hand obönhörligt slå ned på de detaljer, som bryter mot hästens krav - då detta i sin förlängning innebär, att hästen plågas och kan förorsakas onödig förslitning med skador som följd. Först i andra hand kommer värdering av de olika rörelsernas utförande. Jag rekommenderar styrelsen att läsa min artikelserie "Den naturliga vägen till Harmoni", vilken finns på min Hemsida [Adress: http://user.tninet.se/~vby441n] och således kan läsas utan kostnad.

Jag har sedan 70-talet sett allt tydligare brott mot dessa självklarheter och i åtskilliga artiklar i Ridsport på 80-talet , påpekat och varnat för följderna. Ingen reaktion från ansvarigt håll. Tvärtom - med accelererande hastighet har ekipagen styrts mot avgrunden. Därav mitt "Upprop till ryttare, ledare och domare" (Ridsport 21/1996). Att denna artikel "träffade huvudet på spiken" var tydligt. De för dressyren ansvariga skrev insändare, vars bristande saklighet var rent beklämmande - men klargjorde tydligt deras okunnigheten. Personer med mer kunskaper, reagerade mycket starkt på "försvararnas" obefintliga saklighet och skrev insändare. Många insändare hamnade i papperskorgarna på Ridsport. Jag teg! 

Det hela resulterade i, att "högsta hönset" i dessa frågor, E Lette i Förbundets talorgan Ridsport 4/97 skrev en artikel där han höll stort räfst- och rättarting med ridsportjournalister och lät partipiskan vina. Följden har blivit, att Ridsport därefter censurerar allt, som bryter mot de åsikter E Lette, B Tibblin och deras hejdukar framför. Åsiktscensuren i Förbundets talorgan Ridsport har börjat !! Jag försökte få in en artikel, men hindrades av ansvarige utgivaren J Bohlin med upplysning om att först skulle E Lette skriva en artikel, som skulle klarlägga allt. Jag kunde på sin höjd få in ett "mycket kort" öppet brev med 4 frågor. I Ridsport nr 5/97 kom E Lettes jätteartikel "Funktionen är det primära". I ett hörn fanns mina 4 frågor som verkligen berörde det primära. E Lettes artikeln bestod av två sidor) med mängder av felaktigheter. Mina frågor fick inga svar.
Åsiktscensur i Förbundets talorgan Ridsport fortsätter !! 

Hästjournalens chefsredaktör, Ann Christin Jernström som i motsats till sin motsvarighet på Ridsport förenar gott omdöme med visst mod ställde Hästjournalen till mitt förfogande med förbehåll, att jag skulle undvika ord som fähundar och skitstövlar. Hon kontrollerade dock att jag var klar på stavningen. Detta möjliggjorde att jag i Hästjournalen skrev min artikelserie "Den naturliga vägen till harmoni", vilken även i utlandet fått ett fint mottagande. Jag fick i Ridsport inte ens besvara artiklar, där mitt namn var indraget. Åsiktscensuren i Förbundets talorgan Ridsport - fortsätter !! 

Efter nedläggandet av denna "ordets fria källa" skaffade jag en dator och en Hemsida. På denna Hemsida finns idag över 30 artklar införda (även de, som Ridsport vägrat införa) och har från augusti -98 till i dag haft 13000 besökare; förvånansvärt många från utlandet. Hästens rop på hjälp uppfattas ej av de beslutande på grund av bruten kommunikation. Åsiktscensuren i Förbundets talorgan Ridsport har fullföljts!! Därav min skrivelse till Jordbruksverket. Efter det har censuren i Ridsport beseglats. 

Jag har fått 100-tals mailbrev från tacksamma läsare och från läsare, som vill ha råd med sin ridning och hjälp med hitta en instruktör, som kan hjälpa dem med den ridning jag förespråkar. De vägrar ha en instruktör som utövar ridning på det sätt som sker idag, där huvudsyftet är att knäcka hästen. Otroligt många ryttare ha ledsnat på dagens sätt att rida och söker sig till annan form av ridning. 
Genom censur av ordet kan E Lette med sina dressyrutövare leva i sin egen skyddade värld?
Avsikten med clinics, föredrag där inga frågor får ställas, kan starkt ifrågasättas då avsikten endast är ett försök att skaffa kunder. I praktiken resulterar dessa endast i en monolog eller en dialog mellan döva och är endast ett spel för galleriet. Därigenom är de på Globen en självklarhet. Föredragshållare var domarna Birgitta Bergsten och Erik Lette och är relaterade i Ridsport 1999.
Birgitta Bergsten är utbildad av G Nyblaeus och Hans Wikne. Detta garanterar att hon är utbildad att följa TRs bestämmelser samt de bestämmelser som finns beskrivna i Svenska Arméns Ridinstruktion från 1940. Hon talar om vikten av hästens form, ryggverksamhet och renhet i gången och att domaren vid felaktigheter i dessa avseenden ska vara mycket sträng. Underkänna!? Utmärkt! Om hon fått leva som hon blivit lärd, tror jag, att hon i regel underkänner där andra godkänner och att hon är försiktig med valörerna där de andra är generösa. Tyvärr har jag upptäckt, att hon i likhet med många av sina kollegor inte dömer (får döma?) på detta sätt. Jag har under tysthetslöfte, fått både brev och samtal från äldre domare, som bestyrker detta förhållande. 

E Lette, är Förbundets bäste säljare av dressyrridning. Han är typen för den försäljare, som både förordar och kan sälja kylskåp i Antarktis och solarier i Afrika. Han trollbinder publiken med sin charm, elegans och ordsvada. Han talar mycket och svulstigt om allt och inget; ständigt i ordalag, som gör, att allt kan tydas på minst två sätt. Om han till äventyrs uttrycker något bestämt, är det i regel felaktigt. Publiken blir upplyst om, att han haft överläggningar med den nye tyska förbundstränaren och de är helt överens om dressyrridningens mål och medel. Är detta en nyhet? E Lette har alltid haft samma uppfattning, som den bestämmande. Han upplyser publiken om vikten av sin person "I de s.k. utvecklingsländerna, typ Zimbawe och Tanzania har man ingen ridtradition osv". E Lette säger "vi har haft en debatt i Sverige beträffande dressyrhästens form, även om den börjar ebba ut nu". Med dessa ord förtiger han sanningen. Se ovan om antalet besökare på min Hemsida, där intet "ebbar ut" och där sanningen framför allt inte förtigs.

Sanningen är, att den censur, som han anbefallt, har till fullo genomförts. I sin avslutning öppnar han alla nödutgångar för att befria domarna från ansvar vid felaktiga domslut. Han har hittat  det kryphål, där han och andra av samma kategori kan gömma sig - när t.o.m. publiken reagera för det uppenbara!! "Att kräva någon exakthet vid bedömningen kan man inte stå här och
bestämma. Ridkonst är just - konst och det finns många konstnärer". E Lette är tyvärr den person som i Sverige kapat all tradition inom dressyrridningen - inte med en sax , utan med motorsågen. 

I Hästjournalen 8/97 säger E Lette "Alla sporter utvecklas, så också ridsporten.De svenska ekipage, som tog OS-medaljer på 50-talet hade inte kunnat vinna ett SM idag". Vid OS i Atlanta erövrade Sverige bronsmedaljen på grund av att en domare gav A Solmell 35 poäng mer än någon annan domare. Gissa? Denna upplysning "slank ur" TV-kommentatorn. Tydligt är, att andra skäl än de sportsliga, kan ge poäng vid dressyrtävling. Avsikten är uppenbar. E Lette ska vara den man, som följt utvecklingen och skapat den moderna dressyrridningen. "Folkets dressyrridning" Sanningen är: "E Lette är den man som dödat den klassiska dressyrkonsten."

Jag nämnde tidigare att äldre domare ger mig rätt men de kan officiellt ej uttala detta då de skulle ställas utanför. Mobbning? Instruktörer, som utbilda på det klassiska sättet, utsätts för mobbning av "Den nya skolans" utövare. Mobbning?

1. Jag anser att censur av det fria ordet i vår största ridsportstidning, Förbundets talorgan, Ridsport, är oanständigt. Har Svenska Ridsportförbundet en annan åsikt? 
2. Till vem ska ryttare vända sig, om de vill lära sig dressyrridning efter de klassiska grunderna - den ridning, som avses i TR? 
3. Mobbing?
4. Måhända skulle både sporten och Förbundet tjäna på att ställa Förbundets utrymme i Ridsport till förfogande för kritisk debatt. Tänker Förbundet uppmuntra ett fritt tankeutbyte i dessa viktiga frågor?

I Ridsport 2/99 ropar dressyrkrönikören Wiveca Schenholm på hjälp. Hon har tydligen nu först vaknat ur sin Törnrosasömn och vill ha hjälp av vissa namngivna personer för att få reda på hur hästen ska läras korrekt piaff och passage. "Man saknar ej kon, förrän den är död", "Medan gräset gror dör kon" är två ordspråk som passa in på den situation Wiveca Schenholm nämner. Nu först upptäcker hon det jag tjatat om i just Ridsport under över 20 år och som var orsaken till mitt "Upprop" och som har orsakat att jag belagts med munkavle.

Jag har tidigare framfört att dagens sätt att rida har för ridkonsten bakåt minst 100 år. Förmodligen är jag den ende nu levande som ännu orkar engagera sig. Jag gör det endast för att så länge jag orkar, försöka föra svensk ridtradition vidare - att föra Bertil Sandströms, Henri St Cyrs, G Boltensterns, G Nyblaeus, "Bubi" Günthers kunskaper och skolning över till nästa generation.

Allt jag skrivit i tidskriften Ridsport från tidningens start fram till mitt "Upprop 1996" och på min Hemsida (och det är mycket) har varit deras kunskaper - endast utvärderade, bearbetade och förvaltade av mig. I allt vad jag skrivit, är varje ord vägd på guldvåg, för att till dagens utövare framföra tidigare generationers vishet. Receptet för att lära hästen piaff och passage finns i allt jag skrivit under 20 år och i min artikelserie "Den naturliga vägen till harmoni" och i min Hemsida. De som ej kunnat förstå och tillgodogöra sig detta borde faktiskt "köpa sig en cykel och en tyrolerhatt", ty de kommer alltid föra ridsporten bakåt. Måhända skulle både sporten och Förbundet tjäna på att ställa Förbundets utrymme i Ridsport till förfogande för kritisk debatt. Avsikten med detta brev är att till "huvudet" framföra något, som måhända är viktigt och som annars förmodligen stannat i rumpan på någon underhuggare. Med detta brev har jag fredat mitt samvete inför både hästen och mina lärare.

Jag förmodar och hoppas att korrekt behandling av hästen även är det viktigaste för styrelsen. 
Med vänlig hälsning 
Törnbotten 1999-02-18

Dag Nätterqvist  VBF  GSR