Vi är några ridintresserade värmlänningar. Vi är inte några tävlingsryttare i toppklass och har inga storartade planer heller, men vi vill utvecklas som ryttare, och vi vill göra det på hästens villkor. Vi har hittat (och med stort intresse läst) Din hemsida och har insett att Du har en gedigen kunskap om hästar och ridning och att du framför allt alltid sätter hästens välbefinnande i centrum. 

För att utveckla vår ridning har vi åter börjat ta ridlektioner. Vi tycker att det är en bra ridskola med bra undervisning och trevliga hästar  men vi ifrågasätter vissa delar i undervisningen så starkt att vi faktiskt överväger att sluta ta lektioner. På vår ridskola går alla hästar med halsförlängare - 3 timmar / dag - 6 dagar i veckan, med nybörjare såväl som med elever som nu ridit på ridskolan i upp mot 10 år. Det är bara ett fåtal eleverna som slipper snodden. När vi ifrågasätter det ständiga bruket av halsförlängare får vi svaret att "det är för att skona hästarnas ryggar mm". Kan detta vara möjligt???? Även om halsförlängaren är en snäll hjälptygel så fungerar den ju som en tvångströja. Hästarna går mestadels med lågt huvud och nosen långt bakom lodplanet. Bör inte hästen få möjlighet att försvara sig mot dunsar i ryggen och hårda händer? Kan det vara bra för hästarna att ALLTID gå med denna hjälptygel? De får inte ens sträcka på halsen mellan lektionerna. Det är naturligtvis enklare (men urtråkigt) för ryttarna att rida på halsförlängare, vissa hästar går t.o.m. hopplektioner men snodd. 

Hästarna blir tröga och ovilliga och ryttarna invaggas i en falsk tro på sitt ridkunnande. En av ridhästarna går med extremt korta sprättande bakbenssteg och när snodden tas av går han med halsen och huvudet sträckt rakt framåt/uppåt, vrider huvudet uppåt och åt sidan och gapar - det verkar inte som han mår speciellt bra, men han är snäll, tålmodig och gör sitt jobb. .Användandet av halsförlängare sprider sig som en löpeld. Vi har sett ett antal hästintresserade tjejer som går några år på ridskolan, köper sen en egen häst som de nogsamt paketerar i halsförlängare och ger sig ut i skog och mark. 

Engelsk nosgrimma/Aachengrimma- hur hårt skall den dras åt? I litteraturen kan man läsa att man skall få in ett finger under nosgrimman. Det skall väl rimligtvis vara framtill, på nosryggen. Vår ridlärare/ridskolechef anser att det är på sidan av nosryggen. ( där är det ju alltid plats- även om man till äventyrs skulle orka dra åt remmen så hårt att man knäcker nosbenet!) På ridskolan dras nosremmarna åt mycket hårt, ändå lyckas vissa hästar sticka ut tungan och hitta på diverse saker- vad är då meningen? Är det inte bättre att låta hästarna visa sitt obehag så att ryttarna lär sig bli mjukare i händerna? Hur skall hästarna kunna tugga på bettet?

En tävlingshäst som under utbildning skolas med olika typer av inspänningstyglar kommer förhoppningsvis att utvecklas och slutligen slippa all typ av inspänning, men dessa ridskolehästar kommer troligen att gå inspända med halsförlängare så länge de lever och kan arbeta! 

Tre undrande hästälskare

Svar till "Tre undrande hästälskare":

Mitt svar kommer att bli tveeggat. Här kommer den ena "eggen":

Hur hårt nosgrimman ska spännas kan variera från häst till häst. Det kan vara från två fingrar (mätt vid näsryggen) till stramt - ej hårt. Den ska hindra hästen från att gapa. Den ska inte hindra hästen från att sticka ut tungan - den uppgiften vilar på den fina handen och det riktigt avpassade bettet . 

Det är i dag svårt för en ridskola att ställa bra lektionshästar till förfogande, beroende på att det saknas kunniga utbildare till hästarna. Tyvärr medför detta även att ridläraren saknar kompetens och möjligheter att tilldela lämpliga hästar för de orutinerade ryttarna.

Under flera årtionden har tyvärr hästens liv varit fylld av att röra sig med olika inspänningar såväl utan som med ryttare. [På sin höjd har dessa remmar tagits bort vid särskilt högtidliga tillfällen]. Dessa olika inspänningar ha motiverats av de mest befängda orsaker och borde spikas fast i väggen på sadelkammaren med överskriften "Redskap för hästfacister".

Under mina 60 år med ridning vet jag bara två bra "inspänningar"; bägge "gamla som gatan".

1. För nybörjaren på lektionshäst:
 När hästen är orolig i huvud och hals - blir hästens gång ojämn och påverkar då den ovane ryttaren, som sitter i sadeln och som beroende av sin dåliga balans "studsar huller om buller" och stöter då ned i sadeln på olika ställen. Detta påverkar då ryggmuskulaturen negativt, så att den spänner sig för stöten - inte för balansens upprätthållande - vilket gör att ryttaren får ytterliga "stötar" osv . Det blir en ökande kedjereaktion vilken ofta slutar i - en urladdning!

För att förhindra detta används lämpligen två korrekta inspänningstyglar, fästade i bettringarna och på ömse sidor fästade högt upp i sadelns framkant och med korrekt längd så att hästen kan gå med nacken högst och nosen framför lodplanet genom ögat. Vid ridning kan då ryttaren slå knut på sin egen tygel för att endast träna sin balans och en korrekt "handställning". Vid behov tas mantag som hjälp för att "dra" sig ner i sadeln. Detta sig själv till nytta - och hästen till glädje.

2. Användning av fast martingal. Kan användas av dem som kommit längre och är särskilt användbart vid hoppning. Obs! Den korrekta inspänningen se ovan.

Nu kommer den andra "eggen".

Ni skriver, att Ni anser att ridskolan är bra med bra undervisning och trevliga hästar. Därefter kommer hur uppbragta Ni blir över användandet av "halsförlängare" och de hårt åtdragna nosgrimmorna.

Även om hästarna "ha ett h-e" - så vet inte Era ridlärare något annat sätt. De sakna tyvärr riktig utbildning. (Det gör även deras lärare!) Vänd Er till Svenska Ridsportförbundet eller till den person i Er kommun, som är ansvarig för djurvården., ty det Ni beskriver är ett klart brott mot djurskyddslagen, vilket är resultatet av min skrivelse till Jordbruksverket och framgår av verkets "yttrande av den 10 maj 1999." Samma gäller vid felaktigt användande av gramantygel (att dra ner huvudet i en för hästen onaturlig ställning).

Därefter kommer det sista stycket med - "tävlingshästen som skolats med inspänningstyglar osv och slutligen ska slippa all typ av inspänning" - och det avslutas med hur Ni tror att fortsättningen ska bli för de stackars hästar, "som troligen få gå med halsförlängare i hela sitt återstående liv".

Denna inställning är typisk för "dagens svenska hästälskare". Allt våld, som de tycker är berättigat - är rätt. Allt våld, som de inte håller med om - är felaktigt. När det gäller behandling av människor kallas de för - facister. När det gäller behandling hästar ska de kallas för - hästfacister.

Ni måste helhjärtat ta ställning för eller mot våld mot hästen. Våldet är inte när man spänner in hästen - våldet är när den tvingas röra sig i den onaturliga och på sikt skadliga ställningen.

Törnbotten 1999-08-17
Dag Nätterqvist   VBF  GSR