Brev till Svenska Ridsportförbundet mfl.
av Dag Nätterqvist

Till Styrelsen för Svenska Ridsport Förbundet.
Jordbruksverket, Djurskyddsenheten  f.k
Riksidrottsförbundet  f.k
Sveriges Djurskyddsföreningars Riksförbund  f.k

De nordiska länderna har i alla tider tagit avstånd från vidlyftiga rituella handlingar i samband med bl.a. avlivning av djur. Vi ha aldrig godtagit tjurfäktningens spektakulära aspekter för tjurens avlivning ej heller vid avlivning av djur, för att köttet ska anses ätligt för människan. Vid all jakt har alltid krävts, att avlivningen ska ske så snabbt och smärtfritt som möjligt. Etiska och moraliska aspekterna ha alltid kommit i främsta rummet.

Därför ha vi även i långt över 100 år varit en ledande nation, när det gällt att finna vägar för att ridning och behandling av hästen främst ska vara skonsam mot denne och att dessutom vara inriktade så, att hästen stärks både "till kropp och själ".

Under den tid då hästen ingick i krigsmakten - var detta ett måste för arméns krigsduglighet. Behandlingen och ridning enligt Svenska Arméns Ridinstruktion (RI) var en garanti för detta. När det har gällt ridtävlingar, ha de olika grenarnas tävlingsreglementen (TR) varit en garanti för, att detta även ska gälla vid tävling. 

Efter försvarets avhästning - och i takt med den kunniga yrkespersonalens (utbildare och veterinärer) avgång och död - har efterhand personal utan hippologisk bakgrund och kunnighet - fått överta ansvaret. 

Nu är det "marknadskrafterna" som har gjort sitt intåg inom ridsporten; press, veterinärer, lärare vid utbildningsanstalter, tävlingsarrangörer, uppfödare, hästhandlare, domare tävlande, föräldrar till tävlande, sponsorer osv. Alla ska tjäna pengar på "sporten". Tidigare var hästens bästa det viktigaste. Nu är det människors bästa som står i centrum.

Det krävs stor skolning, skicklighet och erfarenhet av de olika inblandade (ryttare, tränare och domare) vid dressyrridning för att inte - de för hästen positiva effekterna - ska utbytas mot negativa och nedbrytande sådana.

Det är lätt, att som idag genom fagert tal om TR och dressyruppvisningar med vackra hästar, som genom avel rör sig på ett extremt spektakulärt manér - vilseleda de okunniga - om dressyrridningens positiva inverkan på hästen.
 
Det stora problemet är, att dagens dressyransvariga -  i sin "yrkeslitteratur" ( bl.a. Bo Tibblins bok Ridlära) - har omändrat hästens verkliga anatomi, fysiologi och rörelselära, så att den "passar in" i dagens förenklade och felaktiga ridning, som för hästens hälsa i alla avseenden är negativ och som ger upphov till de ofta förekommande skadorna på ridhästen.

Att efter dylika grunder arbeta hästen synes förutom det rent sportsliga vara ett klart brott mot djurskyddslagen och även vara negativt för hästens kroppsliga hälsa, vilket ekonomiskt drabbar hästägaren allvarligt. 

Inom dressyrridningen gäller i dag således endast lagar, som skapats och bedöms av dressyrutövarna - oavsett vad som för hästen är naturligt och möjligt och vad TR anbefaller.

Till detta ska läggas, att "veterinära forskare" med höghastighetskamera filmat dagens dressyrhästar och av denna filmning dragit egna slutsatser och gör bedömningar och uttalanden, vilkas riktighet verkligen vid objektiv bedömning kan ifrågasättas. 

Genom Jordbruksverkets yttrande 1999-05-10 är det nu fastställt, att ett felaktigt användande av gramantygeln är ett brott mot djurskyddslagen. Trots detta nyttjade ett stort antal ryttare gramantygeln på det felaktiga sättet, under Falsterbotävlingarna 1999, utan att Jordbruksverkets veterinär eller ledningen ingrep.

Jag uppmanar Svenska Ridsportförbundet att i denna situation med kraft ta sitt ansvar genom att ta ställning till om bestämmelser för utbildning och för ridningens riktiga utförande ska bedrivas efter korrekt litteratur i vad som rör hästens anatomi, fysiologi, rörelselära och mentalitet - exvis Svenska Arméns Ridinstruktion från 1940 eller om - okunnighet och marknadskrafterna ska få gälla - utbildningen även i fortsättningen ska bedrivas efter felaktig litteratur och på personliga och känslomässiga grunder och där det nedbrytande resultatet främst träffar hästen. Förbundet måste också på ett tydligt sätt ta ställning till hur - det felaktiga användandet av "hjälpmedel" som utgör brott mot djurskyddslagen - ska kontrolleras och stävjas. 

Detta kräver måhända ett obehagligt "nytänkande" för de flesta, men jag är övertygad om, att en riktig "rengöring, renovering med utbyte av vissa viktiga delar av maskineriet" och genom en återgång till den ridning, som bygger på bestämmelserna i Svenska Arméns Ridinstruktion från 1940 skulle kunna leda till en ny svensk "dressyrera", som på relativt kort tid skulle få fram dressyrekipage i klass med våra tidigare guldmedaljörer och skapa en ridning till gagn för hästens hälsa, ryttarens glädje och - hästägarens ekonomi.

Törnbotten
1999-08-02 
Dag Nätterqvist     VBF  GSR

 


Copyright: Dag Nätterqvist 1999
Till startsidan

Webdesign:  Susanne Elfström, som också har gjort videon Motivera din häst